Virtuost och avslappnat på samma gång
Klas Östergren slog igenom rejält med romanen Gentlemen. Nu, 25 år senare, tar han sig an Gangsters.
<P>För 25 år sedan slog den blott 25-årige författaren Klas Östergren igenom rejält med romanen Gentlemen. Boken såldes i över 200.000 exemplar och blev en kultklassiker främst för en ung generation, svältfödd på samtidsskildringar i romanform.<BR>Gentlemen handlar om den unge författaren Klas Östergren som hösten 1978 lär känna den charmige Henry Morgan, som ?sorgfälligt? knöt en Duke of Windsor-knut kring sin nyduschade hals på atletklubben Europa. För även om Gentlemen utspelades i en nära samtid, skildrade den också det förflutna. Henry Morgan var femtiotal och tidigt sextiotal, jazzpianist och son till ?Jazzbaronen?. Henrys yngre bror Leo fick representera tiden som kom senare när folkhemmet utrustades med TV-apparater och en ung man kunde debutera som brådmogen poet i Hylands hörna för att redan vid tiden för kårhusockupationen ha hunnit utveckla ett häftigt drogberoende.<BR>Romanens berättare och författare Klas Östergren flyttar hem till bröderna Morgan i deras ?lugubra? våning fem trappor upp på Hornsgatan i Stockholm och blir bekant med färgstarka personer som Varg-Larsson, Pavan, Greger och Birger och Hälardrottningen. Dessutom kommer han en skum historia på spåren ? en dåtida svensk ?affär? där finansmannen Wilhelm Sterner spelar en viktig roll.<BR>En sådan tidlös historia var inte vad man väntade sig av den unga generationen under det radikala 70-talet. Kanske inte heller att en samtidsroman kunde bjuda på ?den skamliga ingrediens som en gång gjorde den stora litteraturen läst: underhållning?, som den då ganska okände litterturkritikern Horace Engdahl skrev i en recension i Expressen.<BR>Klas Östergren avslutade sin roman sittande på en säng där i ett av rummen i bröderna Morgans våning på Hornsgatan, utan att ha gjort några allvarligare ansträngningar att knyta ihop alla trådar. Resultatet blev ett öppet slut som bäddade för en fortsättning. Efter 25 år reser han sig från den där sängen, där Maud lagt sig till vila, och låter Gentlemen följas av Gangsters.<BR>Om Gentlemen var en ung mans inträde i romankonsten är Gangsters en mogen författares återkomst till ett slags ungdomens frimodiga berättande. Visserligen mer koncentrerat än i Gentlemen, men rösten är obruten, igenkännlig.<BR>Denna gång är det berättaren själv som står i centrum, inte bröderna Morgan. Sverige har förändrats under de 25 år som gått och tidsskildraren och samhällskritikern Klas Östergren beskriver förvandlingen genom att lyfta in några andra personer i handlingen; Roger Brown som gjort sig en förmögenhet på välgörenhet i tredje världen, Conny Lang som driver ett opinionsinstitut i närheten av den politiska makten och Envoyén eller Knegaren, en grå tjänsteman med rätt att döma sanningen från lögnen.<BR>Romanfiguren, författaren Klas Östergren, har åldrats. Grabbarnas grabb har börjat odla rosor och försöker skriva en artikel med temat ?Ros och resignation?. I Gangsters berättar han historien om romanen Gentlemen, om vad som inte kunde skrivas då men som kan skrivas nu och blottlägger därmed konflikten mellan det som synes ske och det som i själva verket skedde. Skillnaden mellan sanningen och lögnen, om man så vill, något som i Sverige under 2000-talet blivit ännu mer svårtolkad än den var då, 1978.<BR>?Sanningen? som den beskrivs i Gangsters är inte alltid tilltalande, särskilt när det kommer till älskade romangestalter. Men det är smällar man får ta om man vill kliva in i den verklige författaren Klas Östergrens vitala universum av stil och väsen och ren expressionism. Kanske blir berättelsens knutar upplösta denna gång, men jag är inte riktigt säker, för vad är egentligen sant här i världen? Den mogne författaren Klas Östergren litar på sin läsare, gör mig till medskapare, låter mig vandra omkring i hans historia lite som jag vill. Det är virtuost och avslappnat på samma gång.<BR>Och som ett vemodigt stråk genom hela romanen löper en historia om en man och en kvinna som borde ha fått, men som aldrig fick varandra. Det är sorgligt, men också mycket vackert. Något att grunna över i många år om man är lagd åt det hållet.<BR><BR></P>
Så jobbar vi med nyheter