Rapparnas rappare. Såklart fick han epitetet först efter sin död (det brukar ju oftast bli så). Klart är i alla fall att Biggy, Big Poppa, Christopher Wallace eller Notorious B.I.G gjorde minst lika mycket för rap ? som en Marvin eller Stevie gjort för soul. <br>Ready to Die var inte bara Biggys genombrott som världens största rappare, det var också plattan som skapade Bad boy-imperiet som Puff Daddy numera styr världen med (tillsammans med de två andra stora inom rap, Jaÿ-Z, CEO för världens största rapbolag Def Jam ? och Russell Simmons, ägare till Def Jam). Vi lämnar dock Puffs, Jaÿ:s och Russels marknadsplaner för världsherravälde åt sidan för nu ? det är nämligen en helt egen artikel, någon vacker dag. <br>Det speciella med Ready to Die är egentligen inte musiken. Det är inte refrängerna eller de pricksäkra vardags-gangsta-skildringarna. Det är Big Poppas fantastiska röst. Vid en jämförelse mellan de tre som än i dag anses vara de största rapparna som någonsin vandrat på planeten Tellus, (Rakim, Biggy och 2Pac) är det också den som står ut. <br>Rakim utvecklade tekniken. Tupac kan förmedla smärta som vilken LSD-drogad, hustrumisshandlande soulstjärna som helst. Men ingen har Biggys röst. Det lika enkla, som vackra receptet av samhällslyrik, flerstaviga rim och deepsoulsamplingar som tillsammans bildar ryggraden av Ready to Die influerar än i dag (tolv år är lång tid inom rap) småkids från Kalix till Boogiedown Bronx. Har ni någon som helst kärlek för hiphop är det här en platta ni bara måste ha. Oavsett om ni i dag vandrar runt i Sean John-jeans, Rocawear keps eller en påse Def Jam-producerad listrap. <br>
