Är du inte Beyoncé, undvik hennes låtar. Inom barnteatern höjs färre avskräckande pekfingrar, och det är kanske mer regel än undantag att producenter går igenom den omständliga process det innebär att få uppsättningsrättigheter till monumentalverken. Boråsbaserade Kultkompaniet har gjort just detta, och på söndagen spelades deras Pippi Långstrump i den fullsatta stora salen på Kulturens hus.
Scenbearbetningar av klassiker som Lindgrens utmärks ofta av en tämligen tandlös kombination av välvilja och vinstintresse, så även här. Teaterns vision sammanfattas i programfoldern i mottot att ”det skall vara mycket leenden när ni lämnar lokalen”, och för den som saknar intresse för scenkonst saluförs istället hoppborgar, speedshooting och streetfotboll. Det må låta som en mörk satir över barnkulturens framtid, men den här sortens smajlande entreprenörskap genomsyrar förstås redan en stor del av branschen. Det viktigaste är att sälja, och det näst viktigaste att varan är trivsam och ofarlig.
Allt detta kan förstås, i den bästa av världar, ändå vara förenligt med något mått av kreativt driv och konstnärlig kvalitet. Men trots en hårt arbetande och klart sjungande Mimmi Fasth i rollen som Pippi, är det svårt för mig att uppbåda någon som helst entusiasm inför denna föreställning. Förutom att den ignorerar varje nyans och växel bortanför den grällaste, högsta, så är den dessutom visuellt intetsägande. Ljudnivån i högtalarna är stundtals vårdslöst hög, scenövergångarna osmidiga och publikkontakten haltande.
Astrid Lindgrens Pippi är som bekant en snacksalig figur, och i ett försök att manövrera ordsvallen införs regelbundet koreograferade krockar och smockor, jonglering, en kullerbyttande Herr Nilsson, en vådligt svängande stege och så vidare. Därtill framförs ett flertal av Georg Riedels och förstås Jan Johanssons odödliga Pippi-melodier. Den unga ensemblen har alltså en del att stå i, men det flyter sällan friktionsfritt på scenen.
Med tanke på den oemotståndliga grundhistorien, den rörande välsinnade barnpubliken och nämnda musikaliska förutsättningar är det nästan förbryllande hur lite magi som faktiskt uppstår när Kultkompaniet tar sig an Pippi Långstrump.
Men sannolikt är den här teaterrecensionen helt ovidkommande. Söndagens föreställning på Kulturens hus var nog snarare ett event, och det behöver inget annat än kunder.