Just Jack vill vara precis som han heter: bara Jack. Han slår ilsket ifrån sig alla försök att bunta ihop honom med andra engelska rappare, som The Streets eller Jamie T. <BR>- Jag har aldrig brytt mig om vad andra gör för musik, säger han. <BR>Miljoner av artister har sagt det förut, och miljoner artister kommer att fortsätta säga det: de vill inte, under några omständigheter, bli satta i ett fack. Men ingen har dragit denna kliché så långt som Jack Allsopp - han har till och med tagit sig artistnamnet Just Jack. Bara Jack, alltså. Inget annat. Han vägrar kategoriskt att bli sammankopplad med någon av de som faktiskt låter ganska lika honom: The Streets och Jamie T. Eller med någon annan. <BR><BR><SPAN class=mr>"Ganska isolerad" <BR></SPAN>- När jag började gjorde jag väldigt mycket hiphopinfluerade grejer, och inom hiphopen finns det ju en gängmentalitet, alla har sitt crew och så vidare. Jag kände mig alltid ganska isolerad från allt det där. <BR><STRONG>Kan man verkligen helt blockera ut vad andra gör för musik? <BR></STRONG>- Jag vet folk som gör hiphop som inte vågar göra vissa grejer för att de ska bli hånade av andra mc:s. För mig är det väldigt kontraproduktivt. Man ska göra det man vill göra. Och ju mer isolerad man är desto lättare är det att göra det. <BR>Han är i Sverige för att prata om sin nya skiva, Overtones, den andra i ordningen. Första singeln från den heter Writer?s block. Och visst var det skrivkramp han hade när han skrev den. <BR>- Jag satt i studion fyra på morgonen med ett beat som gick och så skrev jag bara I?ve got this writer?s block. Sen var det bara att rimma något på det. Det var inte som att jag satte mig ned för att skriva en allvarlig låt om skrivkramp. <STRONG>Är det alltid så när du skriver låtar? </STRONG><BR>- Nej, men oftast är det precis när man är på väg att ge upp som man kommer på något. Det är märkligt: man pressar hjärnan till att göra något så hårt, så det är först när man säger "nu lägger jag av" som det händer något. <BR><BR><SPAN class=mr>Omysig musik <BR></SPAN>Han står fortfarande med ett ben stadigt i hiphopen. Men till skillnad från från till exempel The Streets (som han ju absolut inte har någonting med att göra), finns det mer melodier, mer refräng och mer glatt handklapp. Över huvud taget är hans musik en uppvisning i influenser. <BR><STRONG>Är det inte svårt att fortsätta hitta linjen i det man gör när man har ett så brett angreppssätt? </STRONG><BR>- När jag gör musik försöker jag röra mig utanför min bekvämlighet. För ingenting blir någonsin gjort när man har det bekvämt. Det är mysigt, men att göra musik ska aldrig vara mysigt.
