Vilken kille

Så var det då äntligen dags för den officiella flygelinvigningen på Kulturens hus. Programchefen Anna Jirstrand Sandlund inledde kvällen och lämnade sedan över mikrofonen till Luleås kommunalråd Karl Petersen. Han var full av glädje över flygeln, av märket Steinway, som är en gåva från Luleåföretagaren Jan Hansson och hans fru. En rörd Hansson fick ta emot en vacker blombukett och han hoppades att flygeln ska glädja publiken i många år framåt. Magnus Svensson, som sålde flygeln till Hansson, fanns också med på scenen. Så till den musikaliska delen av invigningskvällen. Det nyskrivna stycket Lumu-Hohto av finländaren Kimmo Pohjonen, har uruppförts tidigare med Petter Sundqvist som dirigent. Det är ett stycke som bjuder på många överraskningar. De inledande flagioletterna på fiolerna skapade en kärv och magisk stämning som förde undertecknads tankar till vinter med gnistrande istappar och mycket kyla. Den känslan höll i sig genom hela stycket som var en mycket positiv bekanskap som jag gärna vill höra igen. Så var det dags att inleda flygeln, rent musikaliskt. Norrbottens kammarorkester har, med producenten Kjell Englund i spetsen, haft den goda smaken att samarbeta med den oerhört virtuose holländske pianisten, Ronald Brautigam. Enligt Englund beror det, helt enkelt, på att de gillar hans sätt att spela Beethovens musik. Vilken kille, säger jag bara! Brautigam lyfte Ludwig van Beethovens Pianokonsert nr 2 till nya höjder i ett härligt samarbete med en oerhört lyhörd kammarorkester under Petter Sundqvists säkra ledning. Hela pianokonserten framfördes på ett spänstigt och dynamiskt sätt som fick undertecknads smilband att peka uppåt många gånger. Jag har lyssnat på Beethovens musik oerhört mycket sedan barnsben och man kan inte annat än glädjas ända in i själen när den framförs på detta sätt. Här måste bara den vackra Adagiosatsen nämnas där Brautigam och orkestern närmast bildade en symbios. Sedan raskt in i den avslutande Rondosatsen som framfördes med sådan intensitet och spelglädje av alla inblandade att, Petter Sundqvist, när sista tonen hade klingat ut, gick fram och spontant omfamnade Brautigam som efter en väl genomförd match. Efter pausen tog sig orkestern, tillsammans med Brautigam, an Paul Hindemiths fina Tema med 4 variationer för piano och stråkar De fyra elementen. Melankolisk, sangvinisk, flegmatisk och kolerisk är de fyra känslotillstånd som åskådliggörs. Det gjordes på ett mycket övertygande sätt där pizzicatoinslagen i satsen Kolerisk, skapade dramatiska tongångar. Efter det att sista tonen klingat ut fick Brautigam stående ovationer och framförde som extranummer det alltid lika häftiga stycket A la turca av W AMozart. Tyvärr hann undertecknad bara höra den första satsen av Mozarts fina Symfoni nr 41 i C-dur Jupiter, men det jag hann höra bådade gott för de resterande tre satserna.

Vilken kille

Holländske pianisten Ronald Brautigam invigde flygeln vid Kulturens hus i Luleå. Flygeln är en gåva från Luleåföretagaren Jan Hansson och hans fru.