Vila tryggt i konserverad tidning

Tidskriften Amateur Radio<BR>Det har alltid vilat något poetiskt kring amatörradiosändningar. Att i tiden före internet kunna skicka ut trevande meddelanden över knastriga linjer och plötsligt få svar från andra sidan av världen var naturligtvis fantasieggande. Inte så konstigt att amatörradion spelat så stor roll inom populärkulturen och ständigt återkommit i filmer, tv-serier, serietidningar, musik och konstprojekt från 1930-talet och framåt. Det ironiska är att kommunikationsutvecklingen alltid drivits framåt av supernördar som av omgivningen oftast betraktats som enstöringar. Amatörradioteknik, epost och chattar - det mesta har utvecklats av halvt asociala män som suttit ensamma och klurat, klurat, klurat. Kanske för att de mer än några andra eftersträvat kontakt och kommunikation? Men om det nu är kontakt man är ute efter, vad finns det då för anledning att syssla med amatörradio i dag? Amateur Radio ger inga svar på den frågan, utan fördjupar sig istället i kretskortsdiagram, kablar och frekvensgångar. I en värld som många upplever allt stressigare och där teknik- och kommunikationsutvecklingen går framåt med stormsteg kan det ju till och med för en något enstörig tekniknörd kännas tryggt att stanna upp och för en stund få vila lite i något gammalt och välbekant. Därmed skiljer sig inte Amateur Radio ett dugg från till exempel den svenska nostalgitidningen Riksettan. Att vi med all säkerhet kommer att se fler konserverande tidningar av den här sorten - oavsett ämne - är antagligen att betrakta som ett av de tydligaste tidsymptomen för det tidiga 2000-talet.Fotnot: Detta är fjärde delen i en serie om sju. Tidigare delar har publicerats 3, 9 och 11 juli.

Vila tryggt i konserverad tidning

Anders Mildner fortsätter att granska tidskifter i tiden, i dag del 4 om amatörradio.