Viktiga möten i mörkret

Att den 1 december i år inträffar på en måndag och att tretton dagar i början av december inte är någon höjdartid för turism är inget som avskräcker arrangören Korpilombolo kulturförening, som tydligt visar att de tror på sitt koncept. Det har all anledning - årets enda riktiga nattkonsert slutar klockan halv två. Ändå söker sig dryga tjugotalet personer till tisdagsmorgonens första vernissage i Föreningshuset. Där delar två utställare på lika många rum - konstnären Lars Levi Sunna från Jukkasjärvi och fotografen Thord Nilsson från Överkalix. Medan Thord Nilsson visar dokumentära bilder från Ängeså sameby samt gamla och nya bilder från Juoksavaara - en by där det en gång bodde över 60 människor, men som nu är öde - visar Lars Levi Sunna sin vandringsutställning Från forntid till evigheten, där han problematiserar kyrkans förhållande till samernas gamla naturreligion och ställer frågor inför framtiden. Dagen till ära intas hedersplatsen i Thord Nilssons utställning av Jenny Andersson, född Pokka. Jenny Andersson personifierar den historia Thord Nilssons utställning vittnar om - i dag är hon 96 år, på bilderna från Juoksavaara där hon växte upp är hon bara en liten flicka. En resa
Lars Levi Sunna kallar sin utställning, som hittills visats inte bara i Jukkasjärvi kyrka och på Skansen utan på en rad platser runt om i Sverige, för en form av avlatsbrev. - Svenska kyrkan har bett den samiska befolkningen om ursäkt för begångna handlingar. Detta är den konkreta handlingen, säger Lars Levi Sunna, och tar med vernissagebesökarna ut på en resa som började för tiotusentals år sedan och som löper fram till vår tid. Lars Levi Sunna har skapat sitt stora tredelade objekt i trä, skinn och renhorn utifrån sameslöjdens estetik. Berättelsen tar sin början i en samisk trumma, vars baksida bär spår av en akkja. Plundrade offerplatser
I trumman påminner han om den samiska naturreligionen, om kvinnorna, de som på svenska kallas "gudinnor" i brist på bättre översättning. Historien löper vidare genom karaktäristiska fjäll, över plundrade offerplatser fram till korset som spränger som en trädstam genom ännu en samisk trumma. Någonstans på vägen bjuds kristendomen in som gäst i en kåta. Frågan är om den återgäldar gästfriheten? - För mig innebär det här verket att jag gjort mig av med en syndabörda. Här talar jag öppet om det som mina föräldrar aldrig kunde tala om, saker som alltid levt i det fördolda. Det är naturligtvis viktigt, både för mig och för andra kristna samer, säger Lars Levi Sunna vars konstverk finansierats med hjälp av pengar från Svenska kyrkan. Ömsesidigt erkännande
- Som inbjuden gäst måste man respektera värden, på samma sätt som värden måste respektera sin gäst. Det handlar alltid om ett ömsesidigt erkännande av varandra, först när respekten finns där kan vi gå vidare tillsammans. Nattfestivalen ska handla om möten, något arrangörerna med all önskvärd tydlighet visar i ett digert program. I år finns inte de riktigt kända namnen där på samma sätt som tidigare år, men vad gör det när det ordnas filosofiseminarier med rubriker som Vad är rättvisa?. Tillställningar där alla kan delta, där ordet är fritt och åsikterna många. Allt under ledning av universitetslektorerna Anders Persson och Martin Peterson, "Lulefilosoferna" kallade, även om det tyvärr är så numera att den sistnämnde flyttat över sitt arbete till Kungliga Tekniska Högskolan i Stockholm. Uppfriskande
Hur vi ska dela på gemensamma kakor kan möjligen verka som en ganska enkel fråga vid första anblicken. Men den filosof som inte kan komplicera vår verklighet är sannolikt inte född och Anders Persson och Martin Peterson leder eftermiddagens diskussioner med den äran. Uppfriskande är bara förnamnet. På kvällen intar organisten Gunnar Idenstam Korpilombolos vackra lilla träkyrka. Lite senare mot natten blir det filmvisning. Det gäller att ta tillvara mörkertiden.

Viktiga möten i mörkret

Tretton dagar. Från den 1 december till den 13:e när Lucia kommer med sina ljus. Årets mörkaste tid, just då ska den firas, Korpilombolos Nattfestival.