Viktig mötesplats för konsten

Visionerna för kulturbyn var omfattande - inte minst skulle där ske gränsöverskridande och fruktbara möten kring konst, media och kulturturism. Tio år senare har väl inte alla dessa visioner kring området direkt förverkligats, men kollektivverkstaden har i allafall blivit den mötesplats som efterfrågades av konstnärerna. Två våningsplan förfogar konstnärerna över i Hus H5. I det övre finns tolv ateljéer som hyrs av enskilda konstnärer, dessutom en 13:e som används för kommunens årliga konstnärsstipendiat. I det undre planet finns verkstadsdelen med plats för arbete med trä, grafik, metall, digitala bilder, keramik och monumentala verk som kräver stor plats och speciella lyftanordningar. Strax utanför på gården finns en ändamålsenlig arbetsplats för skulpterande i sten, färdigställd så sent som i somras. Till området hör också en skulpturpark, med verk av både svenska och utländska konstnärer. Inte automatiskt
- Ingenting har kommit hit per automatik, säger konstnären Lars Lundqvist, och drar på sig förklädet och närmar sig svetsen. - Varenda verktyg finns här för att någon efterfrågat det och satt igång arbetet med att skaffa fram det. Tillkomsten av kollektivverkstaden och ateljéerna är inte heller det en slump, utan ett resultat av ett omfattande förarbete som gjordes av konstnärerna själva i samarbete med företrädare för kommunen. När huset invigdes för tio år sedan fanns inte många verktyg i den kollektiva verkstaden. Nu beskrivs den som en av de bredaste konstnärliga kollektivverkstäderna i landet. Sammanlagt finns det 25 stycken, ofta specialiserade inom något område. Breddsatsning
- Eftersom vi har så långa avstånd har vi valt att satsa på bredden. För konstnärer söderut blir resorna inte särskilt långa, för dem passar det att åka till en verkstad och arbeta med exempelvis grafik och sedan vidare till någon annan för att arbeta med en annan teknik. Vi valde i stället en verkstad där man kan göra det mesta, säger föreståndaren Margot Bergman. Kulturförvaltningen står för föreståndartjänsten och hyran. Konstnärsateljéernas hyra är marknadsmässiga och betalas av de enskilda hyresgästerna, men subventioneras med 20 procent av kommunen. Driften sköts och bekostas av KKV-föreningen, som numer räknar in inte mindre än 162 medlemmar. För att bli medlem måste man vara utbildad konstnär eller bedömas ha motsvarande kvalifikationer. Förutom ateljé- och verkstadsförening huserar flera grupper och föreningar i huset som medlemmar. Konstnärsgruppen Kilen har sina lokaler där, liksom Fnik och flera grafikföreningar. Sedan ett drygt år tillbaka finns också ett galleri i huset - Galleri Syster. Utrustningen till verkstäderna har köpts in successivt. Statens kulturråd har lämnat bidrag till maskiner i olika omgångar, dessutom har verkstadsföreningen kunnat investera pengar de fått in på kursverksamhet. Dessutom har föreningen lagt ner tid och möda på miljöförbättringar. Bra arbetsmiljö
-Som enskild konstnär har man sällan råd att se till sin arbetsmiljö i någon större utsträckning. Mycket av det vi arbetar med är farligt för hälsan, men här har vi satsat på bra fläktar, dragskåp, belysning och annat som är viktigt, säger Sara Edström. Birgitta Linhart arbetar mestadels i sten. -Innan kollektivverkstadens möjligheter jobbade jag ofta ute på ett stenhuggeri i Boden. När det regnade fick vi gå in under ett pyttelitet tak, så såg vår arbetsmiljö ut då. Självklart finns det fortfarande investeringar att göra och ett av de förslag som hamnat i förslagslådan på sista tiden är en truck med möjligheter att lyfta minst fem ton. Ett annat förslag är att göra kommunens stipendieateljé, där en konstnär får tillgång till gratis ateljé under ett år, till ett internationellt stipendium. - Det vore mycket intressant om vi varje år kunde ta emot en utländsk konstnär under en längre tid. Vi behöver alla impulser vi kan få utifrån och jag tror att det skulle kunna ge många ringar på vattnet, säger Sara Edström. Kollektivverkstaden är i första hand till för länets konstnärer, men möjligheterna för konstnärer från hela landet att komma dit och arbeta är stor. Under åren har man också haft gott om internationella gäster, inte minst i samband med Luleås konstbiennaler. - Förutom en bra arbetsplats är huset en viktig mötesplats för oss konstnärer. Nu har vi lättare att se oss som en grupp, driva frågor och peppa varandra, säger Birgitta Linhart. Idéer runt lunchen
-Många av våra samarbetsprojekt har kommit till runt vårt gemensamma lunchbord, säger Lars Lundqvist, som också framhåller kursverksamheten genom åren. - Vi har haft massor av kurser här och de har ju blivit viktiga ingångar till verkstäderna, förutom allt vi lär oss av varandra. Tyvärr har reglerna för bidrag till konstnärskurser förändrats det senaste året och nu är det svårare att genomföra dem. Firandet av tioårsjubileet äger rum som en del av Konstens vecka och kollektivverkstaden och ateljéföreningen bjuder in allmänheten till utställningar, öppna ateljéer och föreläsningar. - Vi har gjort en hel del utåtriktade aktiviteter genom åren och vi tar gärna emot besökare om de hör av sig innan. För i första hand är det här en arbetsplats för oss konstnärer. Men det vore roligt om fler kom hit och deltog i diskussionerna kring vårt köksbord, där händer ofta riktigt intressanta saker, säger Lars Lundqvist.