Renar som fäster som täta stygn mot skogskanten, trädens kala spretighet om vintrarna, snö - både den renaste vita och den som färgats av djur och människor.
Konstnären Britta Marakatt-Labbas bilder sätter spår och fortsätter att leda ögat även utanför konsthallar och gallerier på den som upptäckt dem.
Nu har hon samlat över 80 bilder i den vackra boken Broderade berättelser, där konstvetaren och tidigare chefen för Bildmuseet i Umeå, Jan-Erik Lundström, och professorn i duodji (sameslöjd) Gunvor Guttorm, ger en ingående presentation av hennes konstnärskap.
Form och innehåll håller elegant ihop. Boken är inbunden i vitt halvlinne med omslagstexter i svart. Som ett starkt utropstecken bland bokstäverna - en röd nål med vars hjälp Britta Marakatt-Labba berättat sina historier ända sedan de förberedande konststudierna på Sunderby folkhögskola i början av 1970-talet.
Bokens tidigaste bilder är skapade för 30 år sedan - miniatyrvärldar då som nu, men betydligt mer detaljerade än senare års. I exempelvis Kråkorna från 1981 skildrar hon protesterna kring den omstridda utbyggnaden av Altaälven några år tidigare där det dokumentära, enligt Jan-Erik Lundström, är så noggrant genomfört att enskilda aktivister kan identifieras. För att förstå utvecklingen kan man bläddra fram till den lilla bilden Antarktis från 2009, som bland annat ingick i hennes separatutställning på Konsthallen i Luleå förra året, där små svarta stygn vittnar om isbjörnarnas omöjliga kamp för överlevnad på sköra isar.
Att Britta Marakatt-Labba kan sin duodji är tydligt, hon är en skicklig hantverkare. Så skicklig att hon ofta bryter mot broderiets och materialhanteringens konventioner och skapar något helt eget. Dessutom är hon en samtidskonstnär med öppna sinnen för omvärlden, något hon uttrycker i en bildvärld som tar avstamp i hennes egna erfarenheter och blandas med intryck från samiska myter och historia och från det liv som pågår här och nu. Att Britta Marakatt-Labba genom sitt val av teknik utmanat såväl konstvärldshierarkier som könsordningen gör inte hennes konst mindre intressant, tvärtom.
Tålmodigt och envist har hon broderat fram världen, ofta på linneduk, men också på plast från presenningar, fiskskinn eller andra material hon haft i sin närhet. Så fäster hon en liten bit tyg i en annan nyans och kvalitet och skapar med lätthet en himmel, delar upp världen, sorterar tid. Britta Marakatt-Labbas verktygslåda är lika innehållsrik som hennes konst är oförutsägbar intill minsta stygn.
I bokens mitt - ett utvik av hennes hittills största verk, Historia, också kallat Tromsöfrisen. Broderiet, som mäter 24 meter i längd och 40 centimeter i bredd, är gjort på beställning av universitetet i Tromsö och tog henne fyra år att göra. Formatet är avgörande - ett historiskt panorama berättat med de mest intima små stygn.
Annars förknippas Britta Marakatt-Labba mest med de små formaten. I hennes händer blir det ändå alltid vidunderligt storslaget och på samma gång liksom alldeles vardagligt begripligt.