Victoria fixade invigningen

Man kan ju uttrycka det endera som Tim Hagans, som deklarerade sig som "over lucky" vilket ju är en direkt översättning av "överlycklig".
Eller kanske som kommunalrådet Kalle P, som drömskt verbalåtrådde Victoria Tolstoy och gjorde klart för alla och en var (åtminstone inne vid Stora scenen) att just sdenna torsdagskväll och kanske hela den kommande helgen så var han:
- Kommunalråd i sjunde himlen!
Alltså invigdes den fest som heter Swedish Jazz Celebration, givetvis med massor av musik men även med lite lagom mycjket snack, på torsdagskvällen och rent summariskt får det väl lov att konstateras att detta gick helt enligt planerna.
Sedan de 21 unga medlemmarna i AYJO avlösts av de äldre medlemmarna i Norrbotten Big Band i samma härligt gungande komposition av Thad Jones, var det bara för en knappt återhållsamt jovialisk Tim Hagans att till alla mnärvarande hälsa:
- Big Welcome!
Sedan gick saxofonisten Håkan Broström in för magnifika soploinsatser i First Jazz, sekunderad av Bengt Storm bakom trummorna med ett nära nog Gene Krupa-iskt vindpiskar-sväng.
Norrbotten Big Band är alltid bra. Det är vi som någorlunda regelbundet lyssnar på dem vana vid. Det handlar mera om max-markeringar eller bara ordinarie kreativitetsgränser. Med andra ord: sånt som gör Tim Hagans "Over Lucky".
Densamme Hagans ägnade för övrigt en så till synes prosaisk, men mystiskt deliciös produkt, som palten ett muikaliskt ode. Inspirerat av Dizzy Gilllespies och Charlie Parkers Salt Peanuts fick han till något om "sjöstenar" men OK - det handlade om musik att bli mätt på och till.
Och Storbandets producent Mirka Siwek förärades den avslutande delen av den födelsedagspresent i form av ett eget arrangemang som Tim Hagans och trumpetaren Danne Johansson tillägnat henne: Song For Mirka. Underbart vackert.
Hyllades gjorde även Storbandets förre konstnärlige ledare Örjan Fahlström, som fanns närvarande och sken som en mindre strålkastare över detta "tilltag".
Och sedan konferencieren Anna Azcarate låtit det regna diverse priser till vänster, höger och även i mitten (se separat text för detta!), till många frånvarande (Esbjörn Svensson Trio!) men även till några närvarande (Bobo Stenson Trio!) så var det då slutligen dags för kvällens gästattraktion.
Som hette Victoria Tolstoy och var man bara tillräckligt observant så hade man kunnat se hur hon skymtade i kuylisserna för att se om det var hennes och kvartettens tur snart.
Det var det. Och hon får nog lovvatt betecknas som själva Vårdagjämningen själv som damp ner där på scenen och öppnade avslappningsterapeutiskt med Strollin?.
Tiden tog liksom slut för oss i "The Workin? Press" och vi får lov att nöja oss med att berätta om att Victoria Tolstoy förvisso fixade invigningen, att hon förmodligen fortsatte med att vara underbar och publiken helt säkert fick en kvalitetssäkrad helhetsupplevelse.
Fast vi blev tvungna att lämna den långt innan den var slut.
Det var ingenting att göra åt. Men vi återkommer till Swedish Jazz Celebration.
I kväll till exempel.