Vibrerande dans med Riksteatern
Det mullrar, skakar och vibrerar i lokalen som ligger 30 meter under marknivån. I den gamla kärnreaktorn jobbar fyra dansare med ett unikt projekt. Med Vibragera bryter Riksteaterns Tyst Teater ny mark för hörande och döva.
SIFFROR. Med blixtsnabba rörelser gestaltar de fyra dansarna i "Vibragera" komplicerade sifferkombinationer på den röda bordsytan.
Foto: PONTUS LUNDAHL / SCANPIX /
De framför ett stycke av Vibragera, en av Riksteaterns djärvaste satsningar på länge. Men den självklara lätthet som präglar föreställningen just nu har en lång och på många sätt ovanligt mödosam historia bakom sig - åtminstone kommunikationsmässigt. - De första två veckorna gick det väldigt långsamt. Om jag säger något till dansarna översätter Mimmi, vår hörande tolk, till svenskt teckenspråk. Vår andra tolk Juli översätter det till de internationella dansarna. Det blir som en form av visklek, vilket gör att allt tar mycket längre tid, säger koreografen Martin Forsberg. Jobbar gränsöverskridande
Själv är han hörande, utan tidigare koppling till Tyst Teater, Riksteaterns särskilda avdelning som riktar sig till både döva och hörande. Men Martin Forsberg har alltid gillat att jobba gräns
överskridande och lockades av tanken på att jobba med professionella döva dansare. - Jag har egentligen inte behövt tänka i kompromissbanor. Många ser döva som handikappade, fast de egentligen är en språklig minoritet. Jag har arbetat utomlands i Ryssland där folk inte kan engelska och där har det många gånger varit ännu trassligare med kommunikationen, säger Martin Forsberg. Om musiken i vanliga fall är extremt viktig i en dansföreställning utgår Vibragera i stället från vibrationer, impulser och resonans. En tung basgång, eller ljudvågorna från en diktafon fästad vid dansarens kropp utgör startskottet för rörelserna i koreografin. - Det har varit en av de svåraste föreställningar jag jobbat med, men en mycket bra process, säger dansaren Chisato Minamimura. Hon är fascinerad över lokalen som Vibragera får urpremiär i, den gamla kärnreaktorn vid Tekniska högskolan i Stockholm. För henne för den numera totalsanerade platsen tankarna till en mörk del av den japanska historien. - Det påminner mig om Hiroshima, där man sprängde och många människor fick sätta livet till. Här har inga människor dött och föreställningen handlar inte om det. Men på samma sätt är det här en minnesplats som blivit en plats för konst. Med tiden har kommunikationssvårigheterna minskat. På kort tid har de internationella dansarna lärt sig såpass mycket svenskt teckenspråk att alla förstår varandra hyfsat väl. Bara ett litet, irriterande problem återstår. - Ibland spränger de från Norra länken och då uppstår en helt annan vibration. Vi är lite oroliga för att dansarna ska få fel ingångar, vissa av dem ligger på speciella vibrationer och då kan det hända saker, säger Martin Forsberg och ler snett. Fotnot: Föreställningen kommer att direktsändas via Folkets hus parkers digitala sändingar i Kiruna den 12 mars.
Så jobbar vi med nyheter