"Vi insåg att vi stod inför ett unikt fynd"

När arkeologerna Carina Bennerhag och Åsa Lindgren i somras lyfte på torven på Järnbacksmyren, öster om Sangis, reste sig håret på deras armar.

UNIKA FYND. Carina Bennerhag visar upp en yxa med en kärna av stål som hittats på Järnbacksmyren.

UNIKA FYND. Carina Bennerhag visar upp en yxa med en kärna av stål som hittats på Järnbacksmyren.

Foto: Andreas Wälitalo

Kultur och Nöje2009-11-24 06:00
Marianne Söderberg
Plötsligt stod de och tittade på resterna av vad som kan tänkas vara resterna av en plats där människor framställde stål för 2.300 år sedan. - Vi insåg att vi stod inför ett unikt fynd. Och i nästa stund slogs vi av tanken att platsen låg precis på sträckningen för Haparandabanan, säger Carina Bennerhag, arkeolog och projektledare på Norrbottens museum. I själva verket är det just planeringen och projekteringen av Haparandabanan som lett fram till de unika fynden. Eftersom det finns fornlämningar längs den planerade bansträckningen är arkeologiska undersökningar lagstadgade. När man började inventera området för några år sedan hittade man över 80 lämningar av platser där människor bott och levt sina liv under järnåldern, det vill säga under tidsperioden 500 f. Kr till 1050 e. Kr. Brist på forskning
I Norrbotten finns få fynd från järnåldern, något som enligt tidigare forskning har ansetts bero på avfolkning kanske till följd av en katastrof. De många fynden längs Haparandabanan visar på något annat, på bosättningar som funnits på samma plats i närmare 1.300 år. - Kanske kan bristen av fynd snarare förklaras som brist på forskning, säger Carina Bennerhag, som lämnat åtskilliga funna föremål till Geoarkeologiskt laboratorium i Uppsala för vidare analys. Bland fynden finns yxor och knivspetsar i järn där kolhalten är så stor att man faktiskt kan tala om stål, trots att metoden att framställa materialet anses ha ett långt senare datum. -  Fynden var i sig helt unika och vi började naturligtvis fundera på om det fanns en järnframställningsplats i närheten av boplatsen, säger Carina Bennerhag, som i somras alltså gjorde ytterligare ett spektakulärt fynd. Första fyndet i sitt slag
- Det här är den första järnframställningsplats från förhistorisk tid som hittats i norra Sverige och mig veterligen finns det ingen annan sådan miljö där man kan följa hela produktionskedjan i hela det nordliga området som också omfattar norra Norge, Finland och Karelen. Fram till den 15 juni 2010 har forskarna på sig för sina undersökningar på plats, sedan tar Banverkets bygge fart. Pengar är sökta från Riksantikvarieämbetet och hittills har forskningen bekostats av landstinget och den svenska stålindustrins branschorganisation. En tid av teknikförändring
- Det vi i första hand vill studera är järnets introduktion i samhället och teknologins roll vid samhällsförändringar. Av fynden att döma ser vi rätt in i en tid av teknikförändring - parallellt med järnhanteringen fanns också flintasmide. De föremål vi hittat tyder på ett stort teknikkunnande. Vi frågar oss om man experimenterade sig fram eller om kunskapen kom från annat håll. Hittills har forskningen bara talat om att kunskapen färdades en sydlig väg, nu kan vi kanske också tala om en östlig väg eftersom flera av de fynd vi hittat har en östlig prägel.
Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!