Vi är här nu!
Det är Alrik Vonkavaara, som grundade Tornedalsteatern för 20 år sedan och nu bor i Stockholm. Efteråt är han rörd till tårar. "Tornedalsteatern är värd det här", säger han och slår ut med handen över guldglittret; de stora veporna med bilder av Lena Endre och Jan Malmsjö som fladdrar mot kvällshimmel och storstadsljus.
Snappar upp ord
Inne i den lilla salongen är det trångt och varmt, fullsatt fyra dagar i rad. Tornedalsteaterns chef Ulf Fembro hälsar välkomna och frågar hur många i publiken som kan meänkieli. Det är ungefär hälften. Eftersom min mamma hör till dem som blev berövad språket i skolan och sedan flyttade när hon var 17, är jag en av dem som inte kan. Jag snappar upp ord här och var och får klamra mig fast vid karaktären Marie som är hemma på besök och bara pratar svenska numera, men stämningen är inte mindre tät för att meningar går förlorade, systrarna på scenen når fram över språkbarriären.
Efteråt berättar ensemblen att de var inne på att göra det lätt för stockholmspubliken och spela åtminstone en helt svenskspråkig föreställning, men Ulf Fembro sa stopp.
Manus till salu
De skulle inte göra om sig. Ingen försvenskningspolitik här inte. För den som vill förstå finns manus dessutom utgivet i bokform till salu i garderoben, tillsammans med de övriga pjäser som ingår i satsningen Puls på Sverige. Regnblommorna är vackra i år av Mona Mörtlund valdes ut som en av fyra nyskrivna pjäser, i ett samarbete mellan Dramaten och SVT Drama. Under gästspelet filmas föreställningen, för att sändas på TV om ett halvår. Kamerorna rullar och efter applådtacket får Irene Muskos, Regina Veräjä och Sari Oja kliva upp och spela alltihop en gång till, enbart för kamerorna. De är trötta, minst sagt, när de ska försöka formulera känslan av att ha nått hit, in i det allra märkvärdigaste av svenska teaterhus.
"Vi har el och vatten", säger Regina Veräjä, "det har inte varit givet överallt där vi har spelat. Fast föreställningen är ju densamma."
Varför så märkvärdigt?
Jaha. Men är det inte märkvärdigt? Jag märker hur jag skruvar mig runt min egen tornedalska axel. Varför ska det vara så märkvärdigt att spela just på Dramaten? Dramaten är väl inte märkvärdigare än något annat. Det stora märkvärdiga inträffade ju redan för 20 år sedan, när språket för första gången tog plats på teaterscenen i Tornedalen. Det här är bara resten. Eller?
"Meänkieli på Dramaten är märkvärdigt", slår Ulf Fembro fast.
Eller som Alrik Vonkavaara sa när han steg in i salongen:
Vi är här nu.Fotnot: Regnblommorna är vackra i år har spelats på Dramaten i Stockholm den här veckan, med sista föreställning i kväll.
Så jobbar vi med nyheter