Verkligheten som en skiktad labyrint

Det har länge varit svårt att få tag i texter av Borges. Tidigare fanns ett par utgåvor från Brombergs från 70-talet, en samplad delfinpocket från 90-talet, ett par diktsamlingar, allt utgånget, omöjligt att få tag i. Det kan dyka upp ett exemplar på något antikvariat, men det försvinner lika snabbt - man lämnar inte gärna ifrån sig en bok av Borges, när man väl fått tag i den och jag har hört att de försvinner från bibliotekens magasin. Jag är mycket rädd om mina exemplar.
Nu har Bonniers gett ut Borges Fiktioner i sin nya klassikerserie. Gud signe dem, för i alla fall detta.
Borges var bibliotekarie i Buenos Aires. Hans håg var encyklopedisk, allt som fanns i böcker hade värde, all bildning, all kuriosa, all verklighet och fantasi, alla glipor och speglingar. Så småningom upprätthöll han en hederstjänst vid Argentinas Nationalbibliotek, där kanske detta samlades. En ärftlig sjukdom gjorde honom med tiden blind och det är ingen tillfällighet att Umberto Eco i sin medeltida thriller I rosens namn låter den blinde klosterbibliotekarien heta Jorge från Burgos.
Fiktioner är en av Borges viktigare novellsamlingar. Här finns förstås novellen Biblioteket i Babel, universum som den hexagoniska visionen av samtliga - i matematisk mening samtliga - möjliga böcker, alla utförbara kombinationer av de tjugofyra tecknen.
Detta är ett återkommande motiv hos Borges; verkligheten som en skiktad labyrint, en oändlighet av samtidiga varianter. Det kan låta abstrakt, men mest är det fantastiskt och även om det tycks hotfullt, så vidgar det alltid medvetandet. Borges är inte svårläst, aldrig abstrakt, inte privat filosofisk. Han inspirerade Eco till dennes medeltida deckare I Rosens namn och andra författare till andra dråp, själv skrev han detektivhistorier under pseudonym.
I Fiktioner finns flera av de förrädiska detektivmysterierna; särskilt förräderiet tycks fascinera Borges, mannens ensamhet och svek, som det till exempel formas i berättelsen Svärdets form som handlar om den andre som också är jag.
Borges värld är manlig. Kvinnor förekommer inte, inte kärlek, men det betyder inte att tonen är enkelt manschauvinistisk Det är existensen han gestaltar, det tarvliga draget hos verkligheten; att finns till.
Lyssna till den sista meningen i samlingen. Novellen heter Södern, utspelar sig långt ner i Patagonien och slutar med en knivduell.
"Dahlmann tar ett fast grepp om kniven, som han kanske inte kommer att kunna hantera, och går ut på vidden."
Sådan är ensamheten och döden.