Vems historia skall bevaras?
Om man river Stadshuset och kyrkan - är Kiruna fortfarande Kiruna då? Frågan om vad som gör en stad till vad den är, är komplex. Från den regeln utgör Kiruna inget undantag och består som alla städer av byggnader och strukturer som i sin tur är kopplade till tankar och känslor.
KIRUNAS VÄRDE. Jennie Sjöholm är bebyggelseantikvarie på Norrbottens museum. Nu presenterar hon en omfattande analys där hon tittat närmare på vad Kirunaborna själva, kommunen, kulturvårdens institutioner och andra intressenter anser vara värdefullt i Kiruna.
Foto: Ida Axelsson
Så det tål att upprepas: Vad är det som gör Kiruna till just den här unika staden? - Det är en svår fråga som inte går att besvara enkelt, vilket man gör ibland genom att peka ut enskilda byggnader och beskriva dem som fula eller fina. Men frågan är mycket större än så, många faktorer spelar in, som till exempel vad som skapar samhörighet och identitet. Byggnader är viktiga, men ur en stads växande och planering kan vi också utläsa historia, det blir som årsringar. Många av de värden som vi tillskriver en plats eller en stad är mångskiftande. Därmed är det inte alltid så enkelt att se vad de består i och dessutom förändras våra uppfattningar allt eftersom, säger Jennie Sjöholm, bebyggelseantikvarie på Norrbottens museum. Värderingsanalys
För att bena ut vilka kulturvärden
Kiruna besitter presenterar hon nu en omfattande kulturvärderingsanalys där hon kartlagt och analyserat vilka värderingar olika samhällsaktörer gör av Kiruna som kulturmiljö. Ett viktigt underlag i de framtida diskussionerna om stadsomvandlingen av gruvstaden, en diger lunta på drygt 250 sidor, där hon bland annat har tittat närmare på Kiruna kommuns egna översiktsplaner genom historien, men också på vad Kulturvårdens institutioner anser, samt vilka värden LKAB, Banverket, rennäringen, Vattenfall och Vägverket tillskriver staden. Dessutom har hon använt sig av den enkät Kirunaborna själva fick svara på 2006 och framför allt har hon gjort en egen undersökning bland cirka 1.000 gymnasieelever. I sin undersökning konstaterar Jennie Sjöholm att planer har betydelse och att särskilt den bevarandeplan Kiruna kommun antog 1984 haft stor genomslagskraft. Arkitektur med status
- Kiruna var tidigt ute med bevarandeplaner och överhuvud taget kan man se att man haft en lång tradition där konst och arkitektur haft hög status. Med undantag av den stora stadsomvandlingen på 1950- och 1960-talet där flera omtyckta byggnader revs såg man i Kiruna tidigt på stadens kulturvärden, inte bara i enskilda byggnader utan också i hela miljöer, säger Jennie Sjöholm. Konsekvensen har blivit att kommunens planer och tankar om staden har följt med vidare i processen, både till andra kulturvårdsinstitutioner och till andra intressenter. Dessutom har det skapat en medvetenhet bland Kirunaborna. - Kiruna har helt enkelt varit lite eljest där och till exempel lät man skydda Norrmalmsskolan innan man sålde den vidare, något som inte är särskilt vanligt i andra kommuner. Lärt av misstag
Kanske hade man lärt sig av misstagen - den gamla Centralskolan som revs under den förra stora rivningsvågen tycks fortfarande vara Kirunabornas mest saknade byggnad. Men om stadens byggnader och miljöer har ett omfattande skydd i olika planer, saknar industrimiljöerna ofta motsvarande regelsystem, konstaterar Jennie Sjöholm och pekar på att gruvnäringen som industriarv är föga dokumenterat i Norrbotten. En annan fråga Jennie Sjöholm ställer är vad som händer med enskilda byggnader om de rycks upp ur sitt sammanhang och placeras i nya miljöer. - Det är naturligtvis frågor av det slaget som måste diskuteras nu i Kiruna, en diskussion som till stor del handlar om mjuka värden. Det finns en stor samstämmighet i Kiruna kring vilka byggnader som är viktiga att bevara och många tröstar sig med att till exempel kyrkan inte kommer att försvinna. Men i dagsläget är inget beslutat, inget egentligen utrett. Hantera saknaden
- Vissa värden kommer att gå förlorade, medan andra kan flyttas. Där måste man också börja tänka på hur man ska hantera saknaden. Kanske ska man göra omfattande dokumentationer - även det måste diskuteras. När Kiruna antog sin bevarandeplan i mitten av 1980-talet tog man stor hänsyn till äldre bebyggelse. Nu börjar tiden bli mogen för hus byggda mellan 1940- och 1970-talen. - När det gäller ungdomarna börjar de bli ganska medvetna om stadsbyggnadsfrågor eftersom man i gymnasiet har integrerat undervisning om framtidens Kiruna i skolundervisningen. Elevernas argument kring vad det är som gör något värdefullt är mycket nyanserade. Generellt uppskattas den gamla träbebyggelsen både av unga och äldre, men de yngre Kirunaborna ser också stora värden i den nyare bebyggelsen. Många av eleverna har till exempel kommenterat stadshuset med orden "det är ju Kiruna" och struntar i om de tycker byggnaden är ful eller snygg. För dem är det en av stadens viktiga symbolbyggnader. Den viktigaste är kyrkan - om det är alla överens. - En så här pass omfattande stadsomvandling upplevs naturligtvis som abstrakt. Därför är det viktigt att diskussionerna sätts igång och förs av många. Vad ska vi lyfta fram på bekostnad av vad? Vems historia ska bevaras och hur ska framtidens skrivas - det är om det dialogen måste föras, säger Jennie Sjöholm.
Så jobbar vi med nyheter