Vemodigt men inte sentimentalt

Sedan debuten Queen of brush country 1998 har King Creosote släppt över 40 skivor. Fler än 40 stycken. Det krävs övermänskliga förmågor att ta in det. Sådana besitter jag inte. Men den här är fin. Jag tänker på Talk Talk, Jason Molina och Arab Strap. Konstfärdig folkpop med klara narrativa drag i texterna. Vemodigt, men inte på ett sentimentalt sätt. Fältinspelningar: röster, vind, fåglar, blandas med Kenny Andersons höga klara röst, och rullar ut som dimma över de skotska hedarna. Eller lägger sig som dagg över desamma. En skiva att spela, liggandes i soffan i en imaginär båt. Eller bland surrande insekter på en oslagen äng.