Vemodig vandring

Bo Carpelan Berg Albert Bonniers förlag Boken varvar sedan minnesbilder från uppväxten på en levande lantgård i krigets skugga med den åldrande mannens insikter och förståelse. Jag har lärt känna Bo Carpelan mest genom hans många diktsamlingar. Han är en otroligt stark poet, alltsedan debuten 1946 med boken Som en dunkel värme. 21 diktsamlingar har det blivit genom åren, den senaste, Diktamina, kom för två år sedan. Den bokens tema; den åldrande författarens avskalade minnesbilder och en sorts försonande ljus runt själva livserfarenheterna, känns igen i den roman som han nu har skrivit. Språket är lugnt, erfaret och inträngande. Det är helt klart en stor poetisk kraft i berättelsen. Det gör också att Mattias Bergmarks minnen och upplevelser, både då och nu, formar sig till en väldigt berörande text. När han efter många års frånvaro återvänder blir det en smärtsam men vacker historia som öppnar sig. Han får svar på många av de frågor som har följt och förföljt honom genom livet. De människor som finns kvar håller alla på att försonas med sina liv. Det ligger också ett stråk av sorg rakt genom texten. Det sägs att Berg är ett hus fyllt av olika tystnader och det som dolts i tystnaden är det som författaren försöker frilägga. Sonja som ligger på ett vårdhem, hon som genom ett brev kallade hem honom igen, vet att hennes tid är kort. Hon vill förklara sig och hon vill få Mattias hjälp för att rätt förstå sina egna minnesbilder. Han möter henne, sin halvbror Jonas som bor i sin egen förvirrade värld på Hemmet, andra släktingar, unga och gamla och alla är de indragna i en spiral av goda och dåliga minnen, alla vill de förstå hur livet på Berg har format deras liv. Det är vemodigt på det där vackra sättet som inte gör att bitterhet frodas. Hellre föder läsningen en känsla av att försoning är möjlig och ur den smärtsamma vandringen tillbaka till barndomen kan ett nytt lugn komma.

Vemodig vandring

Bo Carpelans nionde prosabok, Berg, är enkelt uppbyggd. Den åldrande Mattias Bergmark återvänder till sitt barndomshem, den gamla släktgården Berg i södra Finland. Han kommer dit för att träffa den döende Sonja och andra människor ur hans barndom.