Vemod och sorg i öländskt landskap

Johan Theorins nya roman Blodläge tar oss med till det öländska landskap han mutat in med sina två tidigare böcker, Skumtimmen och Nattfåk. Blodläge är alltså roman nummer tre i hans årtidssvit. Skumtimmen utsågs 2007 till årets bästa kriminalromandebut. Nattfåk fick 2009 ta emot Glasnyckeln som årets bästa skandinaviska kriminalroman. Den engelska översättningen av Skumtimmen resulterade samma år i ett av världens finaste deckarpriser, The CWA Dagger Award. Det finns massor av anledningar till den uppmärksamhet författaren fått. För det första handlar det om bra deckare med mängder av trovärdiga romanfigurer och ett starkt berättande som gör böckerna till mer än deckare; de är helt enkelt bra romaner. I Blodläge börjar våren spira på Öland. I det lilla samhället Stenvik hukar de små stugorna vid det gamla stenbrottet. Under vintern har två stora lyxhus satts upp, två hus som snart ska befolkas av "rikingar",
ruvande på mer än en hemlighet. Dessutom dyker Per Mörner upp för att bo i sin ärvda gamla stuga invid stenbrottet. En annan viktig figur är den gamle skutskepparen Gerlof Davidsson, en genomgående karaktär från de tidigare böckerna. Nu har Gerlof tröttnat på att bo på äldreboendet och flyttar
i stället ut till sin gamla stuga i byn. Över denna scen av ett vackert och kärvt landskap ruvar ständigt trollen och älvorna, de mystiska väsen som befolkar stenbrottet och alvaret därute. Det är en kärv miljö som innehåller många hemligheter och halvt glömda missgärningar som väntar på att bli sonade. Man brukar säga att fädrens missgärningar går igen och i Johan Theorins värld betyder det att ingen kommer undan sin historia. I ett av rikemanshusen flyttar Vendela Larsson in med sin make, Max. Han är en otroligt ytlig person med ett ego större än havet. Vendela är uppvuxen på ön och återvänder nu till älvorna, vittrorna och sin problematiska barndom. Per Mörner, som det mesta kretsar omkring, försöker återfå balansen i sitt liv efter en komplicerad skilsmässa. Genom att tillfälligt flytta in i den stuga han ärvt hoppas han återfinna lugnet. I bakgrunden finns fadern, den gamle porrproducenten Jerry Morner. Per Mörner dras in i faderns helskumma liv, i alla fall in i de konsekvenser som porrdirektörens handlingar får. Sannerligen, det finns alltid en historia som nafsar romanfigurerna i hälarna. Johan Theorins Öland är ett landskap fyllt av vemod, kanske rent av sorg. Deckaringredienserna, gåtan som Per Mörner försöker nysta fram, förklaringarna och de ödesdigra handlingarna som blir resultatet, känns ibland nästan oviktiga. Man blir däremot helt gripen av Per, Vendela och Gerloffs olika sätt att hantera sina erfarenheter. Johan Theorin väver skickligt ihop deras olika berättelser till en mörk och spännande gryta. Det finns ingen perfekt rättvisa. Fädrens missgärningar kanske måste sonas, även av de som i grunden är oskyldiga. Stenbrottet, havet, alvaret, älvorna och trollen, ser på hur människorna hanterar sin verklighet. Känslor och minnen visar upp sig och inte alla kan kontrollera sina handlingar. Romanen är impregnerad av känslor av vemod och längtan. Det må vara vår på Öland. Landskapet vaknar och ljuset kommer tillbaka, men lyckas aldrig riktigt tränga bort skuggorna och den ödestyngda grundtonen. Jag blir oerhört gripen av de sammansatta och intressanta karaktärerna som befolkar Johan Theorins nya roman.