Velig anda över Slasutställning

Utställningen med bilder av Stig Claessons, Slas, är en av Konsthallens insatser i Luleå kommuns samevenemang mellan konst och litteratur, Bok och bild 2007. Inne i biblioteket har man i god samarbetsanda också plockat fram ett antal av hans romaner och konstböcker. Men de är "gömda" på baksidan av ett av de torn uppställda i ytan avpassad för utställningar. Märkligt! Borde inte ett antal av hans illustrationer eller varför inte bokomslag också finnas här? Inne i konsthallen ligger i sin tur ett par inplastade exemplar av några konstböcker utslängda. Samarbetet känns därför mycket valhänt, och viljan att hålla fram Claesson som författare/konstnär otydlig. Mannen debuterade redan på 1950-talet, nådde stora framgångar med titlar som En vandring i solen under de kommande decennierna och har fortsatt att skriva, ibland med förnyad uppmärksamhet. Jag frågar mig helt enkelt vad man har velat lyfta fram: hans manér, nostalgin, tecknaren, författaren, konstnären, mångsysslaren? I denna veliga anda, temat ska dock vara landskap, har man valt ett mindre antal av konstnärens svartvita teckningar i tusch, 15 pasteller och nio oljor. Men att ställa ut illustrationer som hör till ett större material blir ofta märkligt, något fattas och bilderna förtunnas. Här drabbar det särskilt tuschbilderna, typiska Slasbilder men halvgjorda utan hans texter och typiska uppläsningar. Då är pastellerna under titeln Yngve Frejs landskap mer levande. Det beror delvis på att de är i färg men också på den text som hör till. Den berättar bland annat om läsarreaktionerna på romanen Vem älskar Yngve Frej? om ett döende småbrukarsverige. Här får teckningarnas vyer och miljöer liv, hans maner luckras upp, och korna blickar trotsigt mot besökaren. Bäst tycker jag ändå om oljorna. En teknik som Claesson själv verkar ha ett konfliktfyllt förhållande till. Men jag gillar det långsamma, hur konstnären får hålla fast vid sitt seende, jobba med ljuset och perspektiven, låta färgerna djupna. De ger en motbild till den svärande flanören omgiven av en stor dos nostalgi från det eleganta 1960-talet där det framväxande moderna svenska dämpade ladugårdslukten. För nostalgi, kanske till och med nostalgi för män, mer än någon annan tanke är precis vad jag tycker urvalet för Bok och bild egentligen varslar om.