I musiken, i radion, i fotona, i tv, ja nästan överallt är det högsta tonläget hela tiden. All musik ligger på samma decibelnivå - den ska kunna lyssnas på i bilstereon. Där är klassisk musik omöjlig. När man just vridit upp volymen för att höra pianissimot, fläskar de till med ett fortissimo så bilen håller på att sprängas. Nej - dagens musik håller jämnstark nivå rätt igenom. Och nivån är hög. Man slipper parera med volymknappen.
Och har ni tänkt på dagens foto? Nu är det starka, klatschiga färger och amerikansk smak som gäller. En liten knapp för färgmättnad i Photoshop så är allt fixat. Det syns när en bild är tagen för 10-20 år sen - beige är ordet! I dag gillar vi klara färger, helst i grönt, blått, rött, gult, svart, vitt. Inget tjafs med ljusgrått, beigebrunt och sånt. Och titta på tv-scenografin i varenda nyhetssändning eller musikshow. Rena tivolit med ett fyrverkeri i klara neonfärger. Och matens nyanser! Ska det nu vara vitlök, då är det vitlök med besked. På 1970-talet skulle man möjligen gnida kastrullen med en vitlöksklyfta innan man lagade maten. I dag handlar det om några klyftor nerhackade rätt i grytan. Och vart tog fartens nyanser vägen? Musik, prat - allt går bara så fort. Pausen är utrotningshotad. Liksom den meditativa långsamheten. Man kan bli lite trött. Dagens mediabrus är inte längre ett brus. Det är en formidabel vulkaneruption under Eyjafjallajökull. Men det finns en fristad för nyanser. En fristad som inte mediasamhället rår på. En fristad för grått, beige och milda färger, för pauser, för tystnad, för dån, för doft. Jag talar om naturen. Och tro mig - den kommer att få en renässans hos dagens idolgeneration. Även om det kommer att dröja innan de förstår att de behöver den. Men där finns allt de saknar. För de flesta dagarna i skogen är ju alldeles tysta. Inte ett kvitter. Och de flesta dagarna på fjället är grå och disiga. Långt från National Geographics festliga färger. Och de flesta blommor luktar inte alls. Åtminstone inte särskilt gott. Naturen är ju faktiskt inte som en naturfilm i satellitkanalen. Himlen är inte alltid klarblå med bomullstussar till moln. Och skogen är inte pistaschgrön och växterna blommar inte alltid och fjärilarna kryper ofta omkring som trista bruna larver. Men så kommer det rätt vad det är ett crescendo i det bleka. Ett vulkanutbrott som får världen att darra. Eller alldeles odramatiskt, men bedårande, glimmar det då och då till i neon, parfym och symfoni . Några minuter i den beigevanliga verkligheten. En blåhake bröstar sig och slår till en serenad vid fjällbäcken. En linnea doftar på en varm sten i skogen. Eller en blåvinge fladdrar förbi. Och är man där just då - då känns det i hela kroppen. Välkommen att pröva nyansernas rike. Där grått och beige bara är en bakgrund till de stora ögonblicken i livet. Och allt är nästan gratis.Vart tog nyanserna vägen?
Har ni märkt det - under de senaste årtiondena har nyanserna försvunnit.
NYANSER. Omgiven av dimma och nyanser av blågrått.
Foto: Thomas Östberg
Så jobbar vi med nyheter