Systrarnas olikheter betonas tidigt, men när allt kommer omkring har de nog mycket gemensamt. I filmiska sekvenser är "vi" neutrala observatörer som iakttar deras öden och stadens okontrollerbara skeenden. I särskilt fokus är Mari, en på ytan världsvan men i själva verket vilsen 19-årig flicka. Under hennes vaknatt kommer hon på en restaurang i samspråk med jazztrombonisten Takahashi, en udda men vänlig ung man som hon minns vagt från ett tidigare möte. Takahashi är en bekant till hennes syster och ett trevande samtal inleds. Via Takahashi får hon kontakt med den tidigare brotterskan Kaoru, nu innehavare till ett så kallat lovehotel, där par tar in för hastiga kärleksmöten. Just denna natt har en kinesisk prostituerad blivit svårt misshandlad i ett av rummen och Mari, som behärskar kinesiska, tas dit som tolk för att utröna vad som egentligen har hänt.
Murakamis metod är här att slänga fram så mycket material som möjligt på en gång. Trådar spretar hit och dit och förbinds bara delvis längre fram. De tycks framför allt finnas där för att möjliggöra samtal mellan karaktärerna, som strävar mot varandra men ständigt stöts iväg, på grund av hämmande konventioner och brist på kontaktytor.
Det är ett förvisso varmt berättande, men aldrig särskilt utmanande. Murakamis prosa har något lismande över sig, som om den ständigt vädjade efter läsarens förståelse och deltagande. Det mystiska - exempelvis Eris djupa sömn och glidande mellan två dimensioner - blir till hanterbara mystifikationer, det tvetydiga hos romanfigurerna jämnas snart ut till begriplighet. De gånger romanen sticker iväg i oförutsägbara riktningar rätas den snart upp av en tillrättaläggande hand.
Olycksfall i arbetet rör det sig knappast om. Snarare är det nog fullt medvetet och en av huvudorsakerna till författarens stora kommersiella framgångar. Gärna en kittling, men inte så att det blir alltför konstnärligt och svårt. Detta beräknande kryssande utför Murakami förvisso med skicklighet, det finns något rent mekaniskt och automatiserat över det som tar sig in och gör verkan. Om det bara inte vore för känslan av att ha blivit manipulerad.