Här bodde jag tillsammans med min man och våra tre barn under mer än tio års tid. Vad jag glömde att säga var, att trots den stora hallen med det vackra valvet, fanns mer golvyta än väggar. Knappt några garderober. Och då behöver man inte vara Einstein för att förstå att bara förvaringen av familjens samlade kläder för olika väderlekar var en utmaning. Än värre med flera idrotter i familjen.
Därför har det varit härligt, befriande att följa facebookgruppenFamilyliving - the true story, en humoristisk kärleksförklaring till icke perfektionen. Nu också som bok, Orka torka av redaktören Lotta Sjöberg utgiven på förlaget Galago. Boken bjuder förvisso på en del snuskig smuts, men det mesta är vardagsstök (det som drabbar oss alla ibland eller alltid).
Det är förvisso många år sedan min familj lämnade den charmiga men opraktiska lägenheten i stan för ett radhus i förorten med fler garerober, men vid den visuella läsningen av alla de bilder som skickats till Familyliving och sammanställts i boken, väcks många minnen till liv.
Inte bara alla vardagskryssningar mellan legobyggen som ploppat upp lite här och där, pinnhögarna som mellansonen, trots förbud, smugglade in i lägenheten eller den vecka när yngste sonen lekte hundägare och familjen plötsligt stod utan brödrost, våffeljärn och toastmaster. De trilskande "hundarna" hade nämligen en tendens att fasta när han snabb som en vessla passerade kökströskeln.
Jag minns framför allt att letandets kreativitet fann helt nya höjder. Jag menar, när man hittat potatisskalaren i soffan och degbunken i sandlådan fanns plötsligt inga begränsningar för var saker och ting kunde tänkas vara.
Jag blev en mästerlig letare driven av en förunderlig logik. Dock gick jag bet när visparna till elvispen plötsligt var försvunna. Det tog veckor innan jag vid en storstädning fann dem längst in i en leklåda under sönernas övervåningssäng. De hade nämligen fungerat som vingar, alternativt helikopterblad, till björnen Paddington. Ärligt, där gick faktiskt min utvecklade slutledningsförmåga bet.
Jag minns försöken att hålla ordning och fint, men vitt och fräscht blev en kort séjour i lägenheten på Stationsgatan. Soffan var ny och vit. Efter några dagar fick vi besök av vänner med en ung dotter. Hon hittade en kulspetspenna. Resten behöver jag inte nämna mer än att vi köpte ett mörkt överdrag. Sedan dess är soffan mörkblå.
I dag, med bara vuxna i hushållet, behöver jag inte lika ofta använda min förmåga att hitta saker, men för dem som fortfarande lever i en hektiskt vardag kan jag verkligen rekommendera Familyliving - the true story. Det är en varm motbild av det inredningsideal nutidsmänniskan matas med. Hem bakom fasaderna och det är underbart befriande att se att fler har hallar skapade efter principen, nej inte Feng shui, utan just det Feng shit!