Varm jazz mötte frusna besökare
Norrbottensteaterns foajé
Onsdag 31/5-06
Utomhus - var det kallt och blåsigt och jävligt och dystert, denna den sista dagen i maj.
Men inne i Norrbottensteaterns foajé - var det varmt, avspänt och fullsatt med diskreta diggare, som unisont hyllade den vitalitetsmaskin som heter Arctic Youth Jazz Orchestra och som guidades av Tim Hagans genom ett set som också spelades in för radio och som kommer att kunna letas fram i tablån för P 4, om ett år så där.
Daniel Norgårds Idevalla Blues var inledningsnummer och i den förmedlades en varm och fritt flödande tenorsax-ton, förmedlad av Erik Bergström.
Jimmy Heaths Gingerbread Boy, i arrangemang av den väl förfarne Tim Hagans, är en beprövad jamsession-låt med generöst av utrymme för soloäventyr.
Per Holmgrens trumpet, exempelvis. Och dirigenten Tim Hagans klappade in, sköt ut med ett spetsigt finger där och hötte med ett annat där. Han lät handen svepa i riktning mot Per Holmgren och denne lät i sin tur trumpettonerna eskalera. I fritt fall.
Jonas Nordqvists gitarr knäckte varsamt. Och i Funky Butt handlade det om avklädda nerver. Vilket utlöste stort jubel.
Och någonstans just här ångade AYJO in i ett riktigt stort, sidfläskfett, karusellsvängande organiskt groove och då räckte det för Tim Hagans om han ställde sig på sidan om och bara diggade med.
Mirja Lakso satte sig vid pianot och fullföljde sina uppgifter. Och allmänt kan det sägas att det här var vare sig speciellt introvert eller svårtillgängligt, utan betydligt mera av insiktsfull, balsamvinägerbestänkt och varsamt uttrycksfull musik. För alla och envar.
Så Kan det också sägas eller kanske så här.
Nog så välmeriterat.
Med Freddie Hubbards Red Clay i öronen trotsade jag sedan försommarkylan.
Värmen satt då inbäddad. I själen.
Så jobbar vi med nyheter