Världens mått av den tyske succéförfattaren Daniel Kehlmann handlar inte om frihet. Inte förrän på bokens allra sista sidor. Men möjligen handlar alla 250 sidorna om den frihet som kallas insedd nödvändighet och är en tysk formulering. Världens mått är alltså en mycket tysk bok, författaren, huvudpersonerna och berättelsen är tysk, humorn är det möjligen inte. Smått förenklat kan man säga att boken handlar om nödvändigheten av att mäta världen och svårigheten att samtidigt skratta. Det senare får läsaren göra, mest åt den store Humboldts medhjälpare, den evigt pilske och måttligt systematiske Bonpland. Alltså, tiden är sent 1700-tal och tidigt 1800-tal, de stora tyska vetenskapsmännen Gauss och Humboldt gör världen begripligt, den förste med sin avancerade matematik, den andre med sina upptäcktsresor. Carl Friedrich Gauss är en av matematikens fixstjärnor, osannolikt mångsidig och genomgripande, underbarn förstås, som treåring rättade han sin far när denne sysslade med lönesammanräkningar. Förstod, enligt egen uppgift, aritmetikens lagar innan han kunde prata. Han är, tillsammans med Alexander von Humboldt, bland de namn som ger den tyska humanismen (Europas ledande) sitt namn och rykte. Med tysk ordning och energi växer modern vetenskap till sig, Alexanders bror Wilhelm grundar Berlins universitet, korresponderar med Goethe och Schiller, förhandlar fred efter Napoleonkrigen. Alexander är sinnebilden för den tyske, knastrigt torre och utomordentlige professorn. Livrädd för kvinnor, djup förälskad i mätningar, beräkningar och exakta beskrivningar. På sin resa i Sydamerika konfronteras han med kannibaler, moskiter, djungelhetta och hallucinationer på hög höjd (alla berg måste mätas!). Den enda förälskelse han upplever riktas mot en hund, som tyvärr leoparden äter upp i djungelnatten, medan hans medarbetare Bonpland osvikligt finner vägen till varje lokal bordell varhelst man beger sig. Däremellan skakar han av feberfrossa och strör lakonismer och sarkasmer i spåren av Humboldts vetenskapliga koloniseringsiver. Och det är alltsammans ohejdligt roligt att läsa. Kehlmann har nämligen skrivit en klassisk pikareskroman. Högt tempo, skruvad ironi, stor beläsenhet och den sorts distans som gör att även de mycket allvarliga, de som kartlägger världens mitt och låter sig firas ned i vulkaners djup, också framstår som smått löjliga. När de två säregenheterna möts, den store matematikern och den store vetenskaparen, är Europa skakigt efter krig och revolutioner. Tyskland fortfarande söndrat, studenter samlas till nattliga möten, en folksamling på tre personer får gendarmerna att plocka fram batongerna. Världens mått lär oss att le, även om världens uppställning i tabeller är en högst allvarlig sak. Gauss får synnerligen vanliga barn som inte förstår matematik. Humboldt får naturligtvis inga barn, han blir dock upphöjd och ärad, reser officiell och berömd i det oändliga och efterblivna Ryssland, yr av vodka. När boken slutar färdas Eugen, Gauss upproriske son, på fartyg mot Amerika, frihetens kontinent. Det gamla Europas unga representant har bevistat fel möte och måste fly. Den nya världen, som ännu lider av felet att inte vara helt uppmätt, bjuder en frihet som är förbjuden i den gamla.
Danier KehlmannVärldens måttÖversättning: Lars W FreijBonniers
