Världen tar plats i musiken

Vägmärken Musik: Örjan Fahlström Text: Dag Hammarskjöld Medverkande: Annika Skoglund, Tim Hagans, Hans-Ola Ericsson, Barents Vokalensemble, Erik Westberg, Norrbotten Big Band Dirigent: Örjan Fahlström Produktion: Norrbottensmusiken Uruppförande i Luleå domkyrka Dag Hammarskjöld var den oförvitlige tjänstemannen. När han vid 47 års ålder tillträdde posten som FN:s generalsekreterare hade han varit opolitisk statssekreterare i finansdepartementet i tio år och arbetat på UD. Det sägs att han hörde hemma både inom naturvetenskapen och humanismen, men till sin akademiska utbildning var han nationalekonom. Innan utnämningen till generalsekreterare i FN satt han som opolitisk ledamot av Tage Erlanders socialdemokratiska regering. Men Dag Hammarskjöld var också medlem i Svenska Akademien, översättare och mycket intresserad av konst. I sin bok Dag Hammarskjöld ? Den förste moderne svensken skriver Mats Svegfors att gästlistan över dem som bjöds in till hans hem på Manhattan var som en författarpresentation till en årsutgåva av New York Review of Books. När han omkom i flygplansolyckan vid Ndola i nuvarande Zambia 1961 lämnade han efter sig tolv översatta sidor av den judiske filosofen Martin Bubers mest centrala verk Jag och Du. Dagboksanteckningar Intill sängen hemma i våningen i New York fanns dessutom hans dagboksanteckningar som sedermera skulle ges ut som boken Vägmärken. Om samtiden inte förstått att denne tjänsteman hade fler strängar på sin lyra, fick de nu bevis. Den yttre styrka Hammarskjöld visade utåt förenade han med en osäkerhet och svaghet inåt och istället för att få höra ?sanningen? om hans tankar kring världspolitiska händelser, bestod arvet i en existentiell skrift, svår att tolka. Boken är tryckt i många upplagor världen över. Man brukar säga att det är med Vägmärken ? som med Bibeln ? den står i mångas bokhyllor men läses sällan, men har fått en särställning inom den kristna bekännelselitterturen. Tonsättaren och orkesterledaren Örjan Fahlström hittade Hammarskjölds bok under sitt sökande efter en text som kunde bära ett större verk för orkester, kör och solister. Utan överdrift kan man nog säga att han fick något rejält att bita i. Eftersom produktionen görs för en internationell publik har Fahlström valt W. H Audens engelska översättning, kritiserad på sin tid för bristande texttrohet. Ur den omfattande dagboken, som rymmer texter från 1925 till 1961, har Fahlström valt ut tolv texter som blivit lika många musikaliska satser. I inledningen till Vägmärken, titeln var Hammarskjölds egen, har han själv skrivit ?Endast den hand som stryker ut kan skriva det rätta? och vad han skrivit och strukit bort under livets olika skeenden vet bara han själv. Lockade till analyser Vägmärken lockade till många analyser på sin tid och glädjen var stor över att det i en tid i Sverige som präglades av en religiös likgiltighet plötsligt kom fram ett vittnesbörd om Gudstro från en man i Dag Hammarskjölds ställning. Självklart blev boken också mycket kritiserad. Men kanske har den i dag i tider av andligt sökande fått förnyad aktualitet. Örjan Fahlström tar sikte på spänningen emellan det världsliga och det andliga i sin musikaliska tolkning av texten. Kören, Barents Vokalensemble under ledning av Erik Westberg ? klar som de porlande fjällbäckar Hammar-skjöld ofta njöt av ? tilldelas rollen som berättare. Mezzosopranen Annika Skoglund ? som dessutom behärskar den svåra konsten för en skolad röst att sjunga jazz så att det låter jazz ? blir Hammarskjölds alter ego. Orgeln ? med organisten Hans-Ola Ericsson ? förmedlar det rent sakrala och trumpeten ? med solisten Tim Hagans ? får stå för det oförutsägbara, medan orkestern ? Norrbotten Big Band ? bildar ett slags klangligt fundament. Fahlström följer texten troget, går oftast med, men ibland också åt motsatt håll. Orkestersoundet är ?fett? och typiskt Fahlström, även om han här arbetar mycket med sordin och ett mjukare ljud från slagverk och trummor. Körstyckena är mångsidiga och rika och Barents Vokalensemble imponerar. Verkets dynamik är stor, från viskande tystnad till pompa och ståt, från böner till storstadspuls, från lugn och klarhet till djupaste förtvivlan och grumliga tankegångar. Världen tar plats i musiken Världen tar plats i musiken som spretar och sliter, dundrar och går på. Men också den ensamma människan ryms där, när hon slåss mot sina demoner, vrider sig i sina kval och viskar böner om försoning. Hon, som ber om bördor att bära och kvider när de läggs på henne. Det sistnämnda låter Örjan Fahlström Tim Hagans och Hans-Ola Ericsson improvisera kring ? det blir en nåd att stilla bedja om. Liksom Hans-Ola Ericssons orgelimprovisation kring textraderna ?För den som tror/ skall det sista undret/ bli större än det första?. Där förenas slutgiltigt text och musik. Blir en enhet, till synes oskiljaktliga. Örjan Fahlström har gjort en tolkning i tiden av Hammarskjölds Vägmärken.

Världen tar plats i musiken

"En tolkning i tiden av Dag Hammarskjölds Vägmärken". Det kallar Norrbottens-Kurirens kulturredaktör Marianne Söderberg Örjan Fahlströms tonsättning av Hammarskjölds dagboksanteckningar.