Alla känner Molly Mus, men knappt någon hennes skapare - och det är precis så Lucy Cousins vill ha det. Hennes skenbart enkla berättelser kräver lugn och arbetsro.
Molly Mus - i 20 år har hon varit en del av svenska barnfamiljers liv. Via böcker med luckor och flärpar har den godmodiga och praktiskt lagda musen, ofta iklädd snickarbyxor, gjort entré ungefär samtidigt med småungarnas första formuleringar. Filmerna med dialog som "ahh" och "ihh" har setts om och om igen.
Tio år senare minns de en gång Mollyälskande ungarna prosaiska saker som att "Molly gungade i trapets" eller "hon målade tillsammans med den där krokodilen". Det är när jag tar fram en numera flärpbefriad bok som de känner igen bilderna i detalj.
Innan Pippi, Pingu eller Justin Bieber tog över kunde alla samlas, tvåtusen gånger, kring samma Molly Mus.
- Åh familjehistoria, säger Lucy Cousins när hon får se det sönderlästa exemplaret av Lek med Molly.
I början använde sina fyra egna barn som marknadsundersökningsunderlag.
- För mig var det underbart att förstå hur barn kan fokusera på en karaktär, att de kan tycka om den så mycket att den blir som en del av familjen, av samtalet och livet.
- Jag känner verkligen som förälder hur viktigt det är med barnböcker, och hur man kan skapa band genom att tala om dem och titta på bilderna ihop. Jag saknar den delen av föräldraskapet. Mina barn är mycket äldre nu.
Den första boken om Maisy, som hon heter i brittiskt original, utkom i juli 1990. Lucy Cousins vet precis eftersom hon födde sin äldsta dotter samma månad. Sedan dess har böckerna publicerats på 24 språk och sålt i cirka 33 miljoner exemplar. Ändå har hon förblivit en doldis. Lucy Cousins har alltid skyggat för det som ätit hennes arbetstid, hon gör en arbetsresa per år - och njuter av den.
- Jag kommer till platser där barnen pratar andra språk och så helt plötsligt är Maisy där. Det är nästan som en överraskning.
Enkelheten kräver koncentration. Lucy Cousins jobbar flera månader med varje bok och gör allt själv: illustrationer, text och bokdesign.
- Ibland tror folk att jag bara sitter vid mitt skrivbord och ritar några timmar här och där men det är inte alls så. Det är ganska intensivt, jag antar att jag blir trött på Maisy i den meningen att jag är trött precis när jag gjort en bok, men jag blir inte trött på henne, jag är förtjust över att folk vill att jag ska göra nya böcker.
Osminkad, hjärtlig och ledigt klädd är Lucy Cousins inte helt olik klichébilden av en svensk bibliotekarie. Musen står henne nära. Maisys varma och vänliga universum ser hon som en omedveten reflektion av sin egen barndom, eller som drömmen om hur barn borde få ha det.
Lucy Cousins växte upp i ett konstnärshem och visste tidigt att hon ville slå in på samma bana. Sitt näst sista år på konsthögskolan kom hon tvåa i en tävling för barnboksillustratörer. Hon var 22 år och hade parkerat sig på Londons Zoo för att rita pingviner. En redaktör uppmanande henne att satsa på djur och så blev det. Även om hon gjort böcker om bland annat en lemur - Jazzy - och nu senast en uppkäftig hackspett - är det Maisy Mouse som har gjort starkast avtryck världen över.
- Jag kunde känna hennes karaktär redan när jag ritade. Jag kände det inte som att jag uppfann henne, jag bara gjorde en teckning som talade till mig på något vis. Genom åren har jag enbart känt mig fäst vid henne. Hon är lätt att tycka om.
Har hon någonsin varit arg eller orolig?
- Hon slog i knät en gång, jag kommer ihåg bilden, hon hade en tår i ögat. I en annan bok gör hon illa benet när hon hoppar studsmatta.
- Men jag vill att hennes värld ska vara ett vänligt och roligt ställe. Det är inte så att jag tycker att barnböcker inte ska handla om svåra känslor. Jag tycker det är viktigt att de gör det. Men det lämnar jag till andra, för mig känns det här rätt, för mig och Maisy.