I Carl Johan Malmbergs imposanta bok om William Blake finns en fantastisk bild ur en medeltida Bibel, Gud skapande universum med passaren i hand, lutad över världsalltet som en dåtidens byggmästare, full av talens insikt och mystik.
Det är en bild att läsa utifrån och så får man göra med denna mycket rika, men något tunga bok av den storlärde Malmberg. Han pekar ut en av dessa västerlandets märkligheter, konstnären, tänkaren och diktaren William Blake som fortfarande är omstridd, snart tvåhundra år efter sin död. Och under sitt liv var han aldrig förstådd, knappt känd ens.
Swedenborgian, livslångt gift med en kvinna som var analfabet i äktenskapets början, men som småningom blev hans kompanjon i den grafiska verksamheten. Hos Blake finns världen i sandkornet och geometrins ordningar i Gud. Samtidigt är han sitt eget kosmos, ofta återgiven i 1700-talsengelska som kräver en viss hängivenhet i läsningen.
Alltså får man ta det lite mer godtyckligt, närma sig en bild, följa med i texten, förtjusas av dess vindlingar, tag bilden av Newton från 1795 exempelvis, fysikens geni lutad över en passare, kroppen själv en geometrisk illustration, som ofta anatomiskt smått omöjlig, men fantastisk. Det är som att vetenskaparen satt sig ner för att kontrollera världens tillstånd, och världen stillar sig, respektfull inför allt som låter sig mätas i sig själv.
Egentligen är det imponerande, och helt stridande mot tidsandan av merkantil nytta runt kulturskaparna, en bok på 450 sidor om en apart engelsman, ett liv fyllt av storartad mystik, symboler, märkliga legeringar av andlighet, passion och mätbarhet. Man har att fatta den djupa lärdomen vid handen och följa med, genom teman, tankar, säregenheter hos denna säregenhet som heter Blake. Varför en stjärna i foten, som titeln utsäger? Jo, genom den kroppsdelen färdas inspirationens stjärna, och stjärnan är John Milton, den puritanske kämpen med det storepiska verket Paradise Lost.
"Fjättras Poesin, fjättras också Människosläktet! Nationerna ödeläggs eller blomstrar i den utsträckning som deras Poesi, Måleri och Musik ödeläggs eller blomstrar! Människans urtillstånd var Visdom, Konst och Vetenskap."
Sådär vettlöst hoppfulla är Blakes utsagor. Visionär, kritisk, jo faktiskt var han en av de första som påpekade samhällets skriande orättvisor i dikt, Sotarpojken heter stycket som spelade roll när barnarbete förbjöds i England, jag som trodde att Marx och Engels var först på ämnet.
Jo, och så den mest berömda av Blakes bilder. En skäggig farbror som mäter världen med en passare? Ingen Gud, ingen repris av medeltiden säger Malmberg, utan Blakes eget påhitt, kallad Urizen. En kritisk reflektion över det själlöst rationella i vetenskapen, det reduktionella förnuftet. Blakes Gud var fantasin, överraskningen, den dynamiska förvåningen.
"Att se världen i ett sandkorn, och himlen i en vild blomma
det är att hålla oändligheten i sin hand, och fånga evigheten i en timme".