Världen får vänta på nästa Marvin

Efter R. Kellys fantastiska R platta från 1998 var jag säker på att vi bara sett lindan av den soulman som decennium senare skulle jämföras med Marvin, Curtis och Isaac. Men där han han inte än. För utvecklingen har egentligen gått enorm mycket snabbare materialistiskt än musikaliskt för den förre basketspelaren som lärde sig spela piano av sin gamla musiklärare på high school.
1998 hade världen aldrig tidigare hört Kellys unika kombinationen av midtempo r?n,b, attityd, modernitet och fantastiskt låtsnickeri i den gamla soulskolan.
Det sättet som han blandade egocentriska texter med fantastiska melodier och moderna r?n?b-ljud var precis lika unikt som som det Marvin en gång gjorde. R Kelly tog någonting gammalt, skruvade det till sitt eget och satte en modern touch på detsamma.
På senare tid har dock Robert Kellys liv handlat mest om kissande på småflickor (den beryktade sexvideon där Robert har kiss-sex med en minderårig som senare ledde till rättegång), hybris under Jaÿ-Z konserter och en klädstil som allt mer accelelerat till en hysterisk blandning mellan thug och Egyptisk farao.

Musikaliskt har han egentligen låtit likadant sedan TP2.com från 2000. Mestadels har R Kelly gjort två saker som funkat. Midtempo r?n?b-dansgolvslåtar som The ignition med stompigt beat och kitschig refräng. Eller pianoballaderna med blottat hjärta och melodiska stråkarrangemang och jag har alltid varit en betydligt större fan av de senare och nu menar jag inte bombastiska disneyballader som I believe i can fly eller The worlds greatest.
Sen R-plattan har han aldrig överträffat balladen When a woman?s fed up. Och han har aldrig gjort en bättre dansgolvsdänga än Home alone. Ingenting är egentligen annorlunda på Double up. Kelly har alltid de hetaste rapparna som gäster på sina r?n?b-dansgolvsdängor. Och han skriver fortfarande sina ballader med exakt samma recept.
Det är alltid kvalitativt låtskrivande i grunden vilket gör att det aldrig blir tråkigt. Men jag lider ändå när jag vet hur bra det här hade kunnat vara. Vilken planet han skulle kunna ta oss till. Om han bara vågade släppa thug-attributet och visa oss den sanna Robert Kelly. Han som sover i garderoben när han är rädd (lyssna på Mats Nileskärs fantastiska intervju med Robert) och oroar sig för världens tillstånd i stället för att försöka spela rollen som den ultimata pimpen. Världen lär få vänta ett par decennium till på nästa Marvin.! Lyssna i stället på R. Kelly - R

Världen får vänta på nästa Marvin

Klas Granström ger R. Kelly bara två kurirhästar för den nya.