Världen beskriven i tio ord

Paul Frigyes Nyhetsflås och tidsanda. Svenska löpsedlar under ett sekel. Carlssons Som koncentrat är den bra, men egentligen ganska vidrig, och nästan ingenting i den är sant, det var inte mord, det var inte en greve, knappast ens en ?neger?, möjligen jaktgevär och Östermalm. Allt var egentligen mycket tragiskt, och det berättas i Paul Frigyes utmärkta och intelligenta bok Nyhetsflås och tidsanda, som belyser svenska löpsedlar under ett sekel. En fyllegrej mellan två nyblivna kompisar på natten efter en krogrunda, en olyckshändelse där Östermalmsyngling vådaskjuter en somalisk bekant som satt i fåtöljen intill. Men som berättelse i tio ord är den onekligen begåvad, moralen oräknad. Löpsedelns konst är koncentrationen och så den där neoneffekten som drar blickarna till sig. Det är ofta mer roande att läsa aftontidningarnas löp än själva artiklarna. Världen koncentrerad till tio ord, det är nyheter och sensation serverade i aforistisk alkoholhalt. Över en längre period avspeglar löpen tid och ideologi, negern i Aftonbladet ändrades till ?afrikan? dagen efteråt. Ingen formulerar sig längre om tattarplågan och att sätta ?negerinvasion? för att beskriva en jazzkonsert var nog rasistiskt redan 1948. Fel fördom kan straffa sig snabbt, vilket Expressen möjligen lärde sig efter Kör ut dem-löpsedlarna 1993. Upplagan sviktade innan löpet, efteråt rasade den. Och misstagen kan kosta, att falskt peka ut Harry Schein som sexturist genom att förneka att det var han kostade 50.000. Att påminnas om tidsandan är alltid ljuvligt. När Mao Tsetung dog 1976 skrev två tidningar uppskattande om den store rorsmannen. Den ena skrev om det geni som mobiliserade kinesisk särart, den andra om en personlighet av unik styrka. Två nyvänsterblad? Ingalunda, liberala DN och konservativa SvD. I dag är bägge mycket klokare och skulle aldrig skriva så vackert om Mao. Dokusåporna ger löpet inflation, det är inte bra. Verkligheten kan också springa från dem, Knutbysekten överträffade både fantasi och demagogi med hästlängder. Kombinerande tillvarons yttersta krydda och motiv: sex och våld. Favoriter? Svårt att välja, det blir lätt groteskt, men AB juli 1993 är fin, och dunkel: MIN FRU STAL MIN NJURE. Även Expressen från september 2003 väcker grubbel och analys: MÖRDAREN ÅT UPP SINA KLÄDER ? försökte kväva sig I CELLEN. Jag vill självklart inte veta sakinnehållet. Varför förstöra en vacker formulering?

Världen beskriven i tio ord

Sveriges mest berömda löpsedel sägs vara Aftonbladets av den 25 februari 1970. Ett sent datum för en text som verkar parodiskt antikverad när den med tio ord berättar sensationen: Mord i dag på Östermalm, greve sköt neger med jaktgevär.