I sin nya roman, den första sedan Nobelpriset, skildrar han dem som står rakryggade när alla andra hukar.
Nobelprismotiveringar är en konst i sig, men frågan är om inte Svenska Akademiens motivering till Mario Vargas Llosas litteraturpris 2010 är en av de allra mest distinkta. "För hans kartläggning av maktens strukturer och knivskarpa bilder av individens motstånd, revolt och nederlag."
Individens motstånd står i allra högsta grad i fokus i Vargas Llosas senaste roman Den blygsamme hjälten, där näringsidkaren Felicito Yanaqué får sitt åkeri nedbränt efter att ha vägrat betala beskyddarpengar. Samtidigt gör den 80-årige Ismael Carrera skandal: gifter om sig med sin hushållerska, gör sönerna arvlösa och dör sedan mitt i lyckoruset.
Huvudtemat i boken är svart; Den blygsamme hjälten skildrar ett Peru där allt fler har fått det bättre, men där korruption och kriminalitet kastar svarta skuggor över framstegen. Hur ska den vanliga människan våga stå upp för sina ideal när motparten har vapen i hand?
- Tyvärr tror jag att människor som Felicito och Ismael är ovanliga i dag. De allra flesta anpassar sig, särskilt om de riskerar mycket genom att utmana konventionerna och makten. Men det är väldigt viktigt att det finns sådana här diskreta hjältar i ett samhälle, de representerar värden och moraliska principer utan vilka det demokratiska samhället inte kan överleva, säger Mario Vargas Llosa.
Den 78-årige författaren ser ut att vara vid god vigör - men har bett om extra tid för vila under sin vistelse i Stockholm. Det gäller att inte helt slita ut sig.
- Med Nobelpriset kommer en mängd plikter: intervjuer, bokmässor, lansering av nya böcker. Det är stor press på att man ska göra saker så det gäller att vara försiktig, annars kan det bli så att man helt slutar att skriva, säger han.
Prisets mytiska förbannelse - den som hävdar att pristagarnas kreativitet släcks - har han i alla fall övervunnit. Den här gången kom inspirationen från en annons i den lokala tidningen, där en näringsidkare vände sig till maffian för att tala om att han inte tänkte böja sig för deras krav.
- Man behöver mycket mod och principer för att riskera så mycket när det handlar om kriminella, särskilt om man är en "ingen", en vanlig man utan makt, konstaterar Mario Vargas Llosa.
Det svarta temat till trots är Den blygsamme hjälten skriven med lätt hand. Kampen mot övermakten och konventionerna tar absurda vändningar, samtidigt som författaren återintroducerar gamla trygga romanfigurer som Don Rigoberto och dennes hustru Lucrecia i berättelsen.
- Jag kan inte förklara varför vissa figurer i mina gamla berättelser är så levande, varför jag använder dem igen och varför andra bara försvinner så fort historien är slut. Men det är som att de här personerna säger till mig att jag inte har utnyttjat deras fulla potential, "vi finns här och vi är beredda att agera igen".
Knappt var romanen avslutad förrän Mario Vargas Llosa började skriva på nytt. Den här gången på en pjäs, löst baserad på Boccaccios Decamerone. Men i hans version tar Boccaccio själv plats bland den skara människor som med fantasins hjälp flyr undan digerdöden i en trädgård i Florens.
1300-talsförfattarens öde har länge fascinerat Vargas Llosa. Boccaccio var känd som en allvarlig essäist och klassicist, den erotiskt laddade Decamerone var ett mycket oväntat avsteg från hans övriga produktion.
- Efter pesten återvände han till sitt gamla jag och det sägs att han ville att alla exemplar av Decamerone skulle förstöras. Men det var för sent, boken var så populär och spridd över hela Europa att det inte var möjligt.