Plötsligt räcker Robert 5 år upp handen och säger: ”Men Mia, varför frågar du när du redan vet?”
Frågan kommer att förändra Mia Jensens syn på sin pedagogiska gärning för alltid.
Nu har hon skrivit boken Estetiska läroprocesser i skolan, kulturskolan och förskolan på det norska Akademika forlag.
Händelsen i förskolan inträffade i Luleå för länge sedan där Mia Jensen arbetade som förskollärare. Med en grund i olika akademiska ämnesstudier utbildade hon sig på sjuttiotalet till förskollärare. Senare fortsatte hon sin bildningsresa via studier på Levande verkstad i Stockholm, flera år på barnkulturcentret Kotten i Luleå och en tid som barnkulturkonsulent inom Norrbottens läns landsting, innan hon flyttade till Bodö för arbete och vidare studier på universitetet i Nordland, där hon är anställd som lektor på lärarutbildningen. Boken skrev hon efter upprepade uppmaningar från sina studenter och alla de yrkesverksamma hon regelbundet föreläser för.
– Syftet med boken är att förmedla mina egna och andras erfarenheter av att arbeta skapande med barn inom förskola och skola. Dessutom ville jag lyfta in resonemanget i en vetenskaplig kontext, säger Mia Jensen som trots den senare ambitionen skrivit lättillgängliga essäer där hennes egna erfarenheter och tankar tar plats intill konkreta exempel från en lång yrkesverksamhet. I boken kommer också andra pedagoger och flera barn till tals. Utgiven på ett norskt förlag är naturligtvis texten på norska.
– Min pappa kom från Norge och jag tillbringade barndomens och ungdomens somrar där. Men jag har skrivit på svenska, så texten är översatt, säger Mia Jensen vars bok redan nu används som kurslitteratur på flera norska lärosäten.
Roberts fråga gjorde henne en gång medveten om att hon sysslade med vad hon kallar ”gissa vad jag tänker på-pedagogik”, där läraren frågar saker hon redan vet och barnen svarar så som läraren har tänkt sig. I den situationen blir barnen passiva varelser som ska fyllas med kunskaper utifrån.
Men forskning visar att kunskap skapas när vi är i aktivitet. Att det är när vi förverkligar våra idéer som hjärnans kapacitet att ta emot och lagra kunskap ökar.
– Allt det här vet vi. Mot bättre vetande fortsätter vi i gamla hjulspår, kraften i skolans gamla tradition är så stark, säger Mia Jensen, som själv fann en väg mot bättre kunskapsinhämtning i det skapande arbetet.
– Där handlar det om att inhämta kunskap med alla sinnen, något som kräver närvaro både hos eleven och hos läraren. Där blir läraren en vägledare som ställer frågor, utmanar, sätter gränser. Leder barnet vidare.
I sin bok presenterar hon många konkreta exempel. Berättar bland annat om den lilla flickan som ställs inför ett stort vitt pappersark på ett staffli. Runt omkring henne ligger kritor och färger placerade. Alla får hon använda. Ändå tar hon bara en liten gul krita och ritar ett litet, litet streck i övre vänstra hörnet. Sen tar hon en röd och petar dit ett litet streck intill.
Som pedagog blir Mia Jensen orolig. Tänker att hon ska hjälpa flickan att komma igång, utnyttja alla färger, hela papperet. Men hejdar sig, låter flickan hålla på.
Det visar sig att den lilla flickan bara har börjat med hårspännet i det som till slut blir en uttrycksfull bild av en kvinna i helfigur.
– Den episoden fick mig också att fundera. Vad är det som gör att jag direkt trodde att det var något fel, att min spontana reaktion var att ingripa istället för att vänta in.
Självklart talar Mia Jensen i sin bok mycket om läroprocesserna inom skolans och förskolans så kallade estetiska ämnen. Men boken innehåller också intervjuer med andra pedagoger som jobbar utifrån samma metoder och tänkesätt även i andra ämnen. Dessutom har det visat sig att arbetssättet fungerar för en grupp elever där det av olika anledningar finns problem.
– Det handlar mycket om att vi ska skapa skolor där lärarna är intresserade av hur barnen tänker och lär sig. Om att entusiasmera, göra kunskapen intressant. Det är alltid du som lär dig, det är du själv som gör dina egna erfarenheter som blir till kunskap – det är en gammal sanning som håller än. Vi måste våga hysa tillit till barnen, men också till oss själva som vägledare i en läroprocess, säger Mia Jensen.
För henne är det en sorg att skolan drar ner på sina estetiska ämnen, något som naturligtvis också får följder på lärarutbildningar. Å andra sidan anser hon att dålig undervisning i estetiska ämnen är förödande och kan stuka till människors kreativitet för livet.
– Det är hur man jobbar som är det intressanta. Idag är det ekonomin som styr i skolan, vi mäter resultat och oroar oss över utfallet när vi istället borde tala mer om hur det går till att lära sig. Jag vill inte svartmåla, det finns fantastiska förskollärare och lärare som gör ett fantastiskt arbete. Men de skriver sällan, de jobbar på i det tysta och kommer sällan till tals i debatten. Därför ville jag dra mitt strå till utvecklingen. Fästa mina och några kollegors erfarenheter på pränt.
Att få uttrycka sig genom skapande arbete är i grunden en fråga om demokrati, anser Mia Jensen.
– När man skapar tränas man att ta ställning, man tränas i att tycka och tänka. Det handlar om att få vara sitt äkta jag. Den jag är just nu. Originalet.