Värdefullt från skrivarstugan i Vaxholm

Under den gångna veckan har försändelsen från den Kalixfödde poeten, översättaren och litteraturkritikerns skrivarstuga i Vaxholm landat i Umeå. Sammantaget handlar det om närapå 40 hyllmeter böcker, grovmanus, dagböcker, flera stora textarkiv, två tvättkorgar brev samt filmer, fotografier och ljudinspelningar. Det ska omedelbart fastslås att detta inte är några dussinvaror. Många av böckerna är närmast ovärderliga. Under sin tid som ordförande i C. J. L. Almqvist-sällskapet har Isaksson arbetat ihop till en Sverigeunik samling Almqvist, innehållandes förstautgåvor och i dag bortglömda särtryck. Därtill har han av eget intresse samlat på sig udda och rara exemplar av Swifts Gullivers resor från hela Europa. De äldsta från 1700-talet. Ett sista sladdbarn
Går man vidare till den svenska skönlitteraturen möter man 23 hyllmeter mycket personligt dedicerade förstautgåvor från i princip hela den svenska parnassen. Ur en låda lyfter jag den mindre kände poeten Arne Törnqvists sista diktsamling I veka livet, som utkom dagarna före hans död. På försättsbladet står två rörande rader att läsa: "Älskade Folke, ett sista litet sladdbarn". Boksamlingen utgör likväl en mindre del av det totala värdet. De egentliga skatterna finns bland breven, fotografierna och de många, tillsynes opublicerade essäerna som Isaksson prydligt stuvat in och katalogiserat i kuvert och lådor. Här ligger gulnad korrespondens med Eyvind Johnson, Erik Lindegren, Harry Martinson, Tomas Tranströmer och Sven Delblanc för att bara nämna en slumpad handfull. Mytomspunnen redogörelse
Essäerna sedan. Det är bland många känt att Folke Isaksson arbetat på ett större verk kring författare han läst och känt, som en uppföljning till den närmast kanoniserade Gnistor under himlavalvet - 25 kapitel om poesi. Däri skriver han bitvis om dem som utelämnades. Till exempel Lindegren, som legat honom allt för nära. Nu ser jag denna opublicerade - bland förlagsfolk som arbetat med Lindegren närmast mytomspunna redogörelse - sticka fram ur pappersmassorna. Ett samlat, nytt manus torde förvisso ligga hos förlaget Bonniers - där ett 20-tal av Isakssons studieobjekt ingår. Kanske Sara Lidman, kanske PO Enquist, kanske Birger Vikström? Men knappast alla dessa hundra som bevisligen ägnats studier. Dessa artefakter tillfaller om inte annat Sveriges litteraturforskare, efter att personarkivet noga katalogiserats. Värdet är svindlande högt. Faran över
I ett äldre brev till arkivets förste arkivarie uttrycker Isaksson sin oro över de hårda inskränkningarna i humaniora och vilka följder detta kan få för det planerade bevarandet av hans handlingar: "Jag har allt förtroende för Umeå universitet och för dig. Blott ej till tiden". Nu är faran över. Arkivet har fått ett hem. Min övertygelse är att denna samling på sikt kommer att kunna ställas i paritet med Folke Isakssons skrivna gärning, och det vill inte säga så lite.

Värdefullt från skrivarstugan i Vaxholm

Nere i Umeås universitetsbiblioteks katakomber vilar en glimrande litteraturskatt som bara väntar på att avtäckas. Det är Folke Isakssons personarkiv som stadens forskningsarkiv, efter fem år av idogt arbete, äntligen kunnat förvärva.