Vardagsbekymmer blev uppfinningar

Först kom Lovikkavanten. Långt senare kunskapen om Tornedalen och de olika språken. Åtminstone för dem av oss som inte är uppvuxna i Norrbotten. Erika Aittamaa kallades Riiga hemma i byn. Som så många andra tornedalskvinnor gjorde kring förra sekelskiftet, satt hon ofta och stickade bruksplagg. En dag kom en karl körande en hästdiligens och bad Riiga sticka honom ett par riktigt starka och varma vantar i ull. Men när hon visade upp resultatet blev mannen besviken. Då tog Erika Aittamaa tillbaka vantarna, tvättade dem och ruggade upp ullen, så att de blev så där vita och mjuka. Först då blev han nöjd, diligenskarln. Så nöjd att han reste runt med Erikas vantar på sina händer och gjorde reklam för dem vart än han kom. Resten är också historia och vanten sprids fortfarande runt hela världen. En förebild för många Erika Aittamaa var en kvinnlig innovatör, en förebild för många. När Norrbottens museum i samarbete med Svensk Form på söndag öppnar utställningen Kvinnliga idébärare i form, får Riiga dela hedersplats med en annan innovatör ? Greta Nilsson ? uppfinnare av den frysta smörgåsen, som så småningom resulterade i företaget Polarbröd. Runt omkring dem visar 16 av dagens kvinnliga innovatörer i Norrbotten upp sina produkter i en utställning som senare också kommer att visas på Nolia och i Pajala. Och över alltihopa lyser Designårets klarröda symbol.  ? Många tror kanske att det räcker med att ta fram en snygg grej. Men Designåret syftar bland annat till att lyfta fram idéerna bakom produkterna, säger Pauline Andersson, som är en av dem som bygger utställningen.  ? Förutom att visa upp våra produkter inleder vi med en pedagogisk del som visar det stora arbetet bakom en innovation i symbolisk form. Där kommer vi bland annat att ställa fram en toalett. Av tio idéer spolas nämligen ofta nio. Hjälper andra kvinnor De 16 utställarna är alla en del av projektet Kvinnliga idébärare, vars syfte är att hjälpa kvinnor över hela länet att förverkliga och utveckla sina idéer. Projektet, som stöds av EU, Nutek, länsstyrelsen och fem norrbottenskommuner, ägs formellt av Teknikbyn Aurorum. I tre år har projektledaren Gunilla Wendsjö tillsammans med Agneta Löf aktivt sökt efter kvinnor som bär på tankar om produktutveckling av olika slag.  ? Många går omkring med idéer, men vet inte hur de ska gå vidare. Ofta har de inte heller tid, de har så mycket omkring sig. Hos oss har de fått hjälp med sina frågor, vi kopplar ihop dem med konsulter, arrangerar seminarier och enskilda möten, hjälper dem med kontaker och uppmanar dem till nätverksbyggande, säger Gunilla Wendsjö, som räknar med att det finns cirka 50 aktiva kvinnliga innovatörer igång i projektet. Att nöden är uppfinningarnas moder är en gammal sanning som går igen i det som visas på Norrbottens museum. Produkterna tycks alla vara lösningar på olika vardagsproblem. Åsa Domander kallar sig själv just nu för Krok-Åsa. Hennes uppfinning består av en rostfri krok som passar till de flesta dörrar och säljs inte bara i Sverige utan också på många håll i Europa.  ? Jag blev helt enkelt trött på att det alltid saknades krokar dit jag kom när jag var ute och reste. Därför skapade jag en krok som man kan hänga direkt över dörrbladet, nästan var man än kommer. 98 procent av världens alla dörrar visade sig nämligen ha samma tjocklek ? 40 millimeter. Lättvättat Annakarin Nygårds ledsnade på många och slitsamma mattvättar, ett öde hon delar med många som har husdjur, och skapade en matta med ett enkelt överdrag, lätt att tvätta. Carina Sikku har tagit fram ett par ?smygarbyxor? för jägare som snabbt, tyst och enkelt behöver kunna dra på sig ett par extra överdragsbyxor, en produkt som hon nu vidareutvecklat till galonbyxor för barn och regnbyxor för oss andra. Majlis Palo, gick med kryckor och uppfann ett förkläde med plats för tallrikar och bestick, men också med hållare för kryckorna. Det hänger nu strax intill Alli Forsstedts ?smartbälte?, ett välutvecklat snickarbälte, fast för städning och Marlene Eliasson, som inte gillade att barnens skidor föll som plocke-pinn varje gång de skulle iväg på skidutflykt, skapade en enkel liten väska för ändamålet. Diskret och snygg Pauline Andersson, däremot, gick aktivt ut och frågade funktionshindrade om vilka vardagsbehov de hade. Resultatet blev en snygg haklapp, som disk-ret kan bäras under kläderna.  ? Det blir ju inga stora maskiner när kvinnor gör sina uppfinningar, säger Agneta Löf, projektassistent på Kvinnliga idébärare.  ? Många kommer till oss med färdiga idéer medan andra är mer problemorienterade. De kan ha sett ett behov på sin arbetsplats och har funderingar om lösningar, men inga färdiga förslag. Tove Karlberg jobbar inom vården i Arjeplog där hon fick idén om en uppblåsbar påse, för att förebygga tryck-skador på långliggande patienter. Kristina Lindfors är den enda i sällskapet som visar upp en prototyp i stället för en färdig produkt. Som hästägare har hon alltid varit orolig under hästtransporter och tillsammans med sin man har hon skapat ett säkerhetsbälte för hästar, som ska testas innan det går vidare till produktion. Hon har redan vunnit flera priser för sin uppfinning. Stor efterfrågan  ? Jag har haft den här idén i 15 år, men tänkt att eftersom det inte finns säkerhetsbälten för hästar så behövs det nog inte. Men när vi började utveckla idén så visar det sig att efterfrågan är stor. Ingenstans i världen finns det några bälten för hästar. Allt annat som vi kör med släpvagn ska vara förankrat, men inte stora djur. Konstigt att ingen tänkt på det tidigare.