Varannan damernas för orkesterföreningen

HÖG TID. Dirigenten Merete Ellegaard drömmer om den dag då ingen längre frågar henne om hon är ⁤irigent†eller vinnlig dirigent‮ Marianne Eriksson till höger är konsertmästare i Luleå Orkesterförening.

HÖG TID. Dirigenten Merete Ellegaard drömmer om den dag då ingen längre frågar henne om hon är ⁤irigent†eller vinnlig dirigent‮ Marianne Eriksson till höger är konsertmästare i Luleå Orkesterförening.

Foto: Roland S Lundström

Kultur och Nöje2010-10-07 06:00
Det finns för många gubbar. Inte minst inom den klassiska musiken.Så resonerade man i Luleå Orkesterförening när man bestämde sig för att bjuda på en konsert med lite fler kvinnliga förtecken än vanligt. På dirigentpulten står Merete Ellegaard, influgen från Stockholm, som tidigare bland annat gästat orkesterföreningen i Boden några gånger.- Vi har utgått från de stycken vi valt av kvinnliga tonsättare och sedan kompletterat med musik skriven av män. Att vi skulle ha med Elfrida Andrée var ganska självklart, hon är ju den mest kända av de kvinnliga tonsättarna från den tiden, säger Merete Ellegaard.Ungefär samtidigt som Elfrida Andrée (1841-1929) skrev sin Konsertuvertyr i D-dur satt hennes kollega Antonín Dvorák, född samma år, i Prag och komponerade sin Tjeckiska svit. Nu framförs musiken av Luleå Orkesterförening som också har valt ett stycke av spanjoren Manuel de Falla, Karin Burwicks Speldosan som ursprungligen skrevs just för orkesterföreningen och så ett samtida komposition signerad Micaela Hoppe. Drömmer om dagen
- Hon är själv amatörhornist och vet att skriva musik som lämpar sig för en orkester som den här som består av både amatörer och proffs, säger Merete Ellegaard, som drömmer om den dagen då hon inte längre behöver ställas inför frågan om hon bara är "dirigent" eller "kvinnlig dirigent". - Eftersom det spelas så mycket äldre musik är det ju inte konstigt att det blir många män bland tonsättarna. Men det där borde ju förändras längre fram, för i dag är könsfördelningen ganska jämn, både bland tonsättare och musiker.Samma sak under dirigentutbildningen på Kungliga Musikhögskolan i Stockholm. - Egentligen vill jag inte problematisera, ändå måste det göras ibland. För självklart handlar det om en tröghet i systemet, på samma sätt som när det gäller kvinnliga chefer eller kvinnors representation i styrelser. Nya dirigenter har överhuvudtaget svårt att ta sig in på marknaden och alla behöver vi nätverk för att kunna ta oss vidare, säger Merete Ellegaard.Kommentarer
En intressant detalj har hon lagt märke till genom åren: När det står kvinnor på pulten tar recensenter ofta upp hur dirigenten rör sig rent gestiskt.- Jag vet inte vad det betyder, men jag tänker att det kanske har att göra med att man tittar mer på det yttre hos kvinnor. Det finns många dolda sidor av genusperspektivet, mycket vi inte riktigt får syn på, säger Merete Ellegaard.
Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!