Tänker på alla våra vardagar, där dåliga saker och händelser balanseras av små underverk.<br>Ena dagen sitter jag i ett rum på djursjukhuset i Gammelstad med den lilla drömkatten Signe i famnen, liggande i sin favoritposition, som en baby och hennes stora milda ögon ser på mig och jag bara smälter, som alltid. <br>I elva år har hon funnits med som en god kamrat, i goda och dåliga tider. Sedan kommer veterinären och ger henne en stor dos sömnmedel och Signe flyter lugnt och fint upp till sin katthimmel.<br>Nästa dag träffar jag ett gäng fina medborgare som har strävat länge för att ta sin plats i ett samhälle som inte riktigt kan hantera människor som inte orkar med. Skälen till det kan vara många och berättelserna om deras levnadsöden skulle kunna fylla tjockare tidningar än den här. <br>Nu är de nära sitt mål; att känna sig behövda när de nu startar sitt eget sociala arbetskooperativ, Valfrid ? Luleå Hunddagis. <br>Jag kan känna deras glädje och också deras frustration över att alla framsteg tar sådan tid. Att det kostar på att leva i marginalen, att inte riktigt känna att det finns en naturlig plats för en. Samtidigt känner jag att de utstrålar en kraft och en vilja att verkligen förändra sig själva och därmed alla runt omkring.<br>Sedan går jag sakta omkring på en av den offentliga sektorns finaste marknadsplatser; Återvinningen på Kronan i Luleå. Sprängfyllda bokhyllor där de goda orden bara väntar på att bli lästa för några ynka kronor per bok. <br>För endast tre enkronor får jag läsa milda dikter av Lars Lundkvist, i en liten bok som heter Förvåna mig!, från 1974. Jag fastnar för några rader som känns berörande:<br>? Efter 25 år tillsammans är orden<br>noggrant och kärleksfullt märkta.<br>Inte alla förstås, jag kan säga:<br> ? Var är saxen i snön<br>och silverkniven?<br>Du kan svara:<br> ? Maria har sytt en duk.<br>Men fanns inte du, <br>fanns inte du, min kära?<br>Lite senare samma dag, på ett äldreboende nära mig, håller jag min mors hand i min och hennes ögon är långt borta, men en strimma av ljus når henne. Hon viskar: Är du här, vad roligt, innan hon drar sig tillbaka till ett hemligt land som jag inte riktig kan nå.<br>Till sist, på kvällen, hemma i det som ska föreställa trygghet. En annan bok från Återvinningens stora lager av kunskap och nåd; Harry Martinssons Vildbuketten:<br>? Innan nuet brister och förstöres<br>sitter sländan invid vattenspegeln.<br>Var sekund ett slag på dödens klocka,<br>var minut ett liktåg av sekunder.<br>Låt oss dröja tätt vid ögonblicket<br>nu när fjäriln snuddar vid evigheten<br>innan nuet brister och förgöres. ?<br>Ibland kan alla dessa vardagar få en annan och större betydelse och det finns ingenstans att gömma sig. Allt sker här och nu. Händelser och tecken flyter samman, aldrig helt på våra egna villkor.<br>
