Markens doft, det gick inte att avgöra om den var liv eller död. I april, och ljuset blev allt mer intensivt. Våren gled in mot Norrbottens kustland. Skymningen var som en målning av Fjaestad, mellan stammarna en grågrön himmel. Oerhört ensamma ljud av fåglar, alltid på långt avstånd. Kyla och ljus.<BR>Vinterns saknad. <BR>Något drog oss ut om kvällarna, kylans ljus där ingenting växte. Bara en svag förruttnelse i luften, som hade hösten återvänt för att fullgöra några lämnade plikter. Vi steg försiktigt över marken som ännu inte bestämt sig; evig tjäle eller blomstring? <BR>Det var ingen leende årstid precis. Bara en mer håglös köld ner mot de vita kvällarnas himmel. Sen blev det sommar, utan blid förövning. <BR>Då gick ljuset redan genom våra kroppar. Och vi slog ut, ett valv av stum hänryckning.
