FILM.
Dokumentärfilmaren Göran Hugo Olsson firar 25 års jubileum som just dokumentärfilmare. Men det tog honom tio år att definiera det han sysslade med.
- Jag reste runt världen med större budget och mer utrustning och tid än andra reportageteam, men tänkte aldrig att det var dokumentärfilm jag gjorde. Jag såg det som journalistik, men det var det inte.
Ett fotografi, taget av honom själv, när han badade med sin förstfödda dotter, var vändpunkten. Där och då insåg han verkligen betydelsen av tillit och känslor för att skapa en berättelse som berör.
- En dokumentärfilmare måste ha en relation till objektet före, under och efter filmen är klar. Det behöver inte journalister. Därför är det dokumentära berättandet så tidsödande och dyrt.
Och han är sin teori trogen. Han tar exempelvis aldrig en bild eller filmsnutt utan att det finns en relation. Därför har många av hans berättelser och reklamfilmer utgått från människor han känner eller medlemmar ur hans familj. Det är knappt han kan fotografera byggnader utan att det finns en relation att motivera handlingen med. Autenticitet är ett ord han återvänder till, liksom behovet av starka känslor, som kärlek eller hat.
- Jag drevs länge av ilska. Var ung och arg och vill göra experimentell och abstrakt konstfilm. Men när jag och min kompis David var i Polen för att göra en omskriven östeuropeisk version av Ingemar Bergmans Tystnaden, föll Berlinmuren. Vi gjorde en TV-dokumentär om Östeuropa i stället.
Det låter enkelt, som att han alltid varit tvärsäker på vilket konstnärligt uttryck som passat. I själva verket var det andra parametrar som spelat roll för valet av yrke.
- Jag var inte duktig i skolan men halkade in på universitet. Alla mina vänner spelade i rockband medan jag inte spelade något instrument. Egentligen ville jag nog bli konstnär men hade inte självförtroendet. Därför blev det film.
Sedan 15 år driver han tillsammans med vänner produktionsbolaget Story med placering i Stockholm.
- Film gör man tillsammans med andra. Därför är det viktigt att vårda och behålla långa arbetsrelationer, även om det kan vara trassligt ibland. Flera av delägarna är vänner sedan lång tid tillbaka, oerhört viktiga för mig och mitt arbete, inte bara för att vi delar utrustning och jobbar på varandra projekt.
De senaste året har han varit föräldraledig med sin yngsta dotter.
- Jag har väntat på henne hela mitt liv. Jag är oändligt tacksam för de barn jag fått, säger han.
Nu väntar en hel del resor i samband med att hans senaste film Concerning Violence går upp på biografer runt om i Europa, USA samt i sju afrikanska länder. Filmen lanseras bara på engelska och avslöjar samband - hur det koloniala våldet påverkar människor politiskt, filosofiskt och psykologiskt. Egentligen hur våld föder våld.
- Jag fick många erbjudanden efter framgången med The Black Power Mixtape men kände inte för att göra ytterligare en arkivfilm. När jag fick boken Jordens fördömda i min hand från 1961 blev jag otroligt gripen. Det var i den boken som begreppet tredje världen myntades. Våld och utsugning av människor ser vi allt mer av. Jag menar utifrån kan man tycka att självmordsbombare är totalt obegripliga, läser man boken förstår man mekanismerna bakom våldsspiraler. Jag har helt enkelt gjort film av sakprosa. Den är mycket experimentell.
- Du vet, dokumentärfilm anklagas ofta för att vara vänsterorienterad. Det är inget man ska vara rädd för. Vår uppgift är att ge röst åt dem som inte har någon, oberoende vilken politisk hemvist man själv har, säger Göran Hugo Olsson.