En sen kväll i höstas stötte jag ihop med medlemmarna i folkmusikgruppen Jord, lyckliga efter en helg i BD-popstudion i Luleå.
Där hade de samarbetat med slagverkaren Michael Blair och producenten Ollie Olson och, som Gun Olofsson uttryckte det, "nu rockar Jord!"
För fem år sedan kom förra plattan, den andra i ordningen. Titeln Mailmale talade om "ut i världen" och Jord firade skivsläppet på Norrbottens museum tillsammans med matvisionärerna Björn Ylipää och Lena Abrahamsson, som skapade smakupplevelser till musiken.
Egentligen var det inte ens säkert att det skulle bli ännu en cd. Men om det skulle bli någon var Susanne Rantatalo, Gun Olofsson,
Erling Fredriksson och Jan Johansson överens om att det var dags för förnyelse.
Lagom till 10-årsjubileet nästa år kommer nu plattan med arbetsnamnet Nice Matka (god tur) som just nu knådas ihop av producenten Ollie Olson.
Skapat egen berättelse
Under sommaren gick han omkring och lyssnade på en enkel inspelning av de nya låtarna och fick en idé.
- När jag lyssnade på Jord kom jag att tänka på en dansafton på 40- och 50-talens dansbanor. Sådana där det spelas traditionell musik, men också dagens. Någonstans i fjärran finns också något nytt, ett hot eller i alla fall något man inte känner till. Kanske handlar det om ny musik eller kanske om en massa maskiner som samlats i skogsbrynet för att börja bryta upp marken, men som nu står stilla för att förarna har gått på dans. Jag tänkte att Jord skulle skapa den världen, en dramaturgisk berättelse som handlar om att det gamla möter det nya, säger Ollie Olson som talar om den nya plattan som ett konceptalbum.
Det var också producenten som ville ta in en slagverkare i ljudbilden.
- Vem är det, sa vi när Olle pratade om Michael Blair, berättar Jan Johansson som snart fick klart för sig att trummisen bland annat spelat med Tom Waits, Elvis Costello, Lou Reed och andra.
Inspirerande möte
Men viktigast var ändå det som hände där den där helgen i BD-pops trånga studio. Ett inspirerat möte mellan ett gäng musiker, givandet och tagandet, idéer som flödade, glädjen.
- Det var bara så himla roligt att träffas igen och spela tillsammans och ingen av oss kände några krav. Personligen hade jag avsatt några dagar för det här, hade det inte blivit någon platta hade det inte gjort något. I den där känslan av avspändhet blev allt väldigt bra, säger Erling Fredriksson, som tillsammans med de andra gruppmedlemmarna gick ut på lunch och kom tillbaka till studion med en låtordning som i sin tur byggde på berättelsen Olle Olsen målat upp.
I stället för att göra som vanligt, spela in de låtar man gillar mest först och lämna de andra till sist har Jord denna gång följt planen och spelat in "berättelsen" från början till slut vilket skapat nya sammanhang och tankar.
Enspråkig skiva
Denna gång sjunger Jord också enbart på meänkieli, ett viktigt ställningstagande.
- Jords sound bygger på oss, på våra röster och instrument och vår musik föds ur vår identitet som är både svensk och finsk. Två av oss är födda på 1960-talet, två på 70-talet vilket gör att vi haft lite olika resor in i språken. Vi är och har varit noga när vi uttalar orden, kollar om det verkligen är meänkieli eller om det är finska, om vi gör rätt. Nu har vi insett att det viktiga är att vi törs använda oss av språket, om det blir lite fel är det inte hela världen. Vi vill ju att språket ska leva, säger Susanne Rantatalo.
Ändå har soundet naturligtvis delvis blivit ett annat under arbetet med den nya plattan, som också innebär att Jord går från att vara fyra medlemmar till sex när dragspelet, kontrabasen och flöjterna får sällskap av slagverk (Michael Blair) och gitarr (Patrik Fällman).
Springsteen på meänkieli
I stället för att tala genrer talar Jord om musik som har sina tydliga rötter, men som ändå inte är insnöad eller tillhör något särskilt "lag". Musik som överraskar, som hämtar influenser både nära och fjärran.
- I dag är allt gränsöverskridande. Vi har överlevt som frilansare i Tornedalen i många år nu tack vare att vi är mångsysslare, vilket för övrigt är en gammal tradition hos oss. Ju mer jag gjort, provat på, desto mer unik har jag blivit, något jag tror gäller för oss alla. Nu är vi riktigt jävla bra och efter de där första septemberdagarna i studion vill vi också lite mer. Vår tid är nu, säger Erling Fredriksson, som bland annat låtit översätta Bruce Springsteens The River till meänkieli.
Återstår nu bara att få Bossens tillåtelse att spela in låten, något bara Ulf Lundell lyckats med i Sverige hittills.
- Vi har verkligen bestämt oss och kommer att jobba medvetet på alla nivåer för att nå en större publik. Vi har kunnandet och originaliteten, sen ska man också ha lite tur, säger Erling Fredriksson.