Mustaba, Abbas, Said, Abdulla, Noor och Homayon,
Hur kan man längre säga - Där går gränsen
De späda pojkarna med sorgsna ögon
De kliver över alla gränser till mitt hjärta
Och flickorna; Zakina, Marjam, Farzaneh och Marzia
Hur era röster växer. Och er plats i mig
Jag hittar inga kartor mer
Vet inte mer var gränser går
För er tog resan fyra år
Och ni är ännu inte framme
Vem är då jag
Att klaga på den sena bussen
jag som kan vandra hem
i midnattssol och norrskensbrus
och tänka på de diktare
som vet att gränser finns och ändå inte finns
Och våra nyanlända söker nya ord
Och hittar dem och hittar gamla
Som gränskontroll och gränspolis
Och väntan, väntan, väntan
De skriver nya sånger
Nya psalmer om sin längtan