Välskrivet om Kiruna

Vågar jag påstå att huvudkaraktären i Ann-Helén Laestadius nya roman är en ort och inte en person?

Kiruna i fokus. Ann-Helén Laestadius nya ungdomsroman "Tio över ett" handlar främst om Kiruna berättat genom tonåringen Maja.

Kiruna i fokus. Ann-Helén Laestadius nya ungdomsroman "Tio över ett" handlar främst om Kiruna berättat genom tonåringen Maja.

Foto: Monica Olofsson

Kultur och Nöje2016-07-05 06:00

I så fall säger jag att "Tio över ett" handlar om Kiruna, sedd och berättad genom tonåringen Majas röst. Det är mycket som händer i Majas liv; hon är kär i en jämnårig kille, hennes enda vän är på väg att flytta till Luleå och hennes hem, liksom stora delar av Kiruna, ska rivas som en följd av stadsflytten. Maja tycker inte om vare sig stadsflytten eller LKAB.

Titeln hänvisar till de nattliga gruvsprängningarna som får det att skaka i marken. Maja är nämligen livrädd och i ständig beredskap för att hela stan ska rasa ner i gruvhålet. Hon vakar varje natt för att kunna rädda sin familj. Till på köpet jobbar hennes pappa under jord i gruvan. Denna rädsla är det inslag i berättelsen som är starkast på alla plan. Det är här läsaren kommer Maja riktigt nära och här författaren visar sig bäst berättartekniskt.

"Tio över ett" är händelserik, vilket ger den ett ständigt driv framåt. De två huvudspåren är relationer – kärlek, vänskap och familj - och samhällsfrågor. Men läsningen ger en känsla av att Ann-Helén Laestadius vill berätta en aning för mycket. Det är så många olika trådar att det nästan blir trångt om utrymme i texten.

Det är ett dilemma att skildra en trovärdig verklighet och samtidigt undvika att befästa stereotyper och fördomar, och där blir det emellanåt balans på slak lina.

Däremot är beskrivningen av Maja fin och hon är så komplex som tonåringar är, både på väg att bli vuxen och samtidigt barnslig.

En invändning - som kan tyckas vara en detalj - är att författaren vid flera tillfällen refererar till Stockholm. Det blir en märklig paradox; att trots en mycket stark lokal förankring är det underförstått att Stockholm är alltings referenspunkt.

Fungerar det då med Kiruna som huvudkaraktär? Nja, kanske är det lite för mycket detaljerad fakta om stan och dess historia, snudd på nostalgi, för att det ska intressera den genomsnittliga läsaren. Men det är en berömvärd insats att ge gruvnäringen så stor plats i en skönlitterär bok som på det stora hela är välskriven och genomarbetad och förtjänar många läsare – även från huvudstaden och andra avkrokar.

Litteratur

Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!