Välskriven mardrömslik handling

Förra året kom novellsamlingen Artur under kepsen, en mycket bra och ganska uppmärksammad bok, fylld med vildsinta och härliga skrönor, de flesta med sin utgångspunkt i Norrbottens inland. I den nya boken, Fader vår, har författaren lämnat novellens mer sparsmakade värld för en roman, med en helt annan och mer ödestyngd karaktär. Här är det inte tal om att beskriva en normal värld, exempelvis den vi just nu lever i, på gott och ont. I Fader vår är romanens berättar jag ute på en oerhört smärtsam resa. Kanske sker den enbart i en mörk fantasi. Kanske utspelar den sig i ett fängelse i ett namnlöst landskap i en obestämbar tid. Det är en oroande läsning. Då och då tänker jag att det här är ingen läsning för en frisk människa. Sedan kommer jag på mig själv; vem är frisk och kry i det här tjyvsamhället? Vad är normalt och vad är rätt och riktigt? Ingen vet och gränserna flyter. Vi försöker alla hanka oss fram med de gamla rejäla moralkoderna vi i bästa fall fick med oss hemifrån, eller från en närvarande mormor och morfar. Berättarjaget i Ola F Nilssons mörka roman vaknar upp och försöker rekapitulera vad som hänt för sig själv. Han kommer ihåg ett telefonsamtal från sin bror uppe i norr, när han plötsligt hamnar mitt i en dröm, eller vi kanske ska kalla det en mardröm? Där får vi följa en människa, i romanens febriga värld av smuts, elände, ondska kallad Fjorton A Blå. Här och där finns tidsangivelser, inte för att jag tror de speglar något verkligt. Mer får jag känslan av att vi befinner oss i en skum trollvärld, fylld av Tolkíens mörkaste figurer från Mordors berg och djupa grottor. "Ur finnmarks grönska är du kommen, min son, till svedjeland skall du varda," citerar berättaren ur en bok som kommer i hans händer under denna märkliga resa: den är skriven av en för honom okänd diktare, Odon E Finke. Diktsamlingens omslag råkar vara detsamma som denna romans; ett groteskt ansikte, med plågsam blick, stirrande in i ingenting. Ola F Nilsson kastar in referenser, tider, platser, namn ur litteraturen och populärkulturen som igenkänningsmarkörer. Det ger någon sorts stadga i berättelsen, men den mardrömslika handlingen fortsätter att oroa. Fader vår är samtidigt oerhört välskriven. Det är helt enkelt svårt att lägga den ifrån sig. Språket är mardrömsaktigt sårat och jagat. När jag läst färdigt vet jag inte vad jag varit med om. Jag får bara en känsla av att romanfigurens smärta kan säga oss något om den tid vi lever i. Att vi jagar och jagas. Att det ibland är svårt att veta vad som är verkligt och kanske att verkligheten är så förbannat osäker att det ibland är tryggast att värma sig djupt inne i en feberaktig mardröm.

Välskriven mardrömslik handling

Ola F Nilsson är en produktiv författare, med rötterna i Norrbotten ( Luleå och Älvsbyn), men sedan länge bosatt i Uppsalatrakten. Det här är hans åttonde bok.