Välklingande nyårskonsert

Konserten i Luleå är den första av totalt 14 konserter i Sverige. Åldern på publiken måste definitivt betraktas som vuxen, med stora bokstäver och många finklädda sådana. Är det festlig musik så är det, och det låg en förväntansfull stämning i konsertlokalen. Jag måste dock få gnälla en liten stund, och det gäller inledningspresentationen och inte musiken, sången och dansen. Den manliga konferenciern tjatande på ett tröttsamt sätt om sponsorerna för denna turné. Jag tror att alla i publiken fattar att det inte är någon ideell förening som åker runt, och dessutom så kan ju alla som hade ett program i sin hand läsa vilka som har sponsrat det hela. Tack ska de ha, naturligtvis. Men kvällens lågvattenmärke kom när konferenciern berättade att det, till skillnad från i fjol, fanns en harpa i instrumentsättningen, för att därefter säga: -Vi har förresten tagit med två harpor, den andra är min fru som går runt och säljer program. Snälla!! Bespara publiken på resten av turnén från sådana flåshurtiga uttjatade skämt. Nog gnällt nu och över till själva föreställningen, som liksom i fjol, höll hög klass. Kvällens dirigent, Mika Eichenholz, ledde orkestern med säker hand hela konserten igenom. Inledningsvis fick vi höra den pampiga Florentinermarsch av Julius Ernest Wilhelm Fucik och därefter Joseph Strauss mycket vackra vals, Sphärenklänge. Välspelat i bägge fallen. I den därpå följande polkan Vergnügungszug av Joseph Strauss fick vi stifta bekantskap med barnen och de vuxna dansarna som alla hade färgglada kläder på sig och med humor och skicklighet genomförde sitt dansnummer. Kvällens bägge solister, Judith Halász och Michael Lehner är två mycket duktiga sångare. Särskilt minnesvärda akter var när Lehner sjöng och dansade engelskasteg i Komm Zigany ur Emmerich Kálmáns Gräfin Maria och Halász solo i Franz Lehars Meine Lippen, sie küssen so heiss. Stora applåder blev det när bägge gjorde duetten greven - grevinnan i Johann Strauss Wiener Blut med stor scennärvaro. Fantastiskt spel av orkestern. Härliga musiker - 30 män och kvinnor - och entusiastisk dirigent! Det var många musikpärlor vi bjöds på, och förutom dem jag nämnde tidigare, måste även polkan Tritsch Tratsch nämnas, liksom klassikern An der schönen blauen Donau där publiken applåderade till de inledande tonerna precis som i Nyårskonserten från Wien. Naturligtvis blev det stående ovationer och extranummer och publiken älskade verkligen detta, så även undertecknad. Extranumret då, ja vad trodde ni? Radetzkymarschen så klart, med sedvanligt taktfast i publiken klappande under ledning av dirigenten. Jag kan slutligen bara instämma i kommentaren som en man i publiken, med ett leende, gav till en av publikvärdinnorna på vägen ut: Int var det just nånting som var dåligt. Så sant, så sant!

Välklingande nyårskonsert

Så var det dags igen då för en konsert som gjorde stor succé i fjol i det då nyinvigda Kulturens hus. Denna orkester, som består av hopplockade musiker från olika orkestrar i Wien, med dansare och sångare har blivit väl mottagna var de än har varit.