Förra skivan, Saint Dympna gav skivbolaget Warp ut och den var mycket riktigt en aningen mer elektronisk historia än den här. Nu är det alltså 4AD som ger ut New York-bandet, och det låter mer 4AD också. Mer eteriskt, inte lika hårt skruvad. Vad som är kvar är svänget, de snirkliga melodierna och Lizzie Bougatsos oefterhärmliga röst. Kanske lät Cocteau Twins Elizabeth Frazer så här som barn? Det är i alla fall den enda referensen jag kan uppbåda.
Skivan inleds med bandets magnum opus så här långt: Glass jar. En drygt 11 minuter lång flygresa över Kraftwerks Tyskland, mellanlandning i Nordafrika via Balkan med slutdestination någonstans i trakterna kring Melbourne, eller Auckland. Det är en helt märkvärdig resa som kanske borde ha placerats i slutet av skivan i stället, för den är omöjlig att toppa.
Jag hade så höga förhoppningar på den här skivan, men tyvärr infrias de inte riktigt. Produktionen är för såsig, hela ljudbilden är körde genom samma reverb och ekon, vilket i och för sig gör skivan mer till en helhet än tidigare, men det innebär också att man inte bryter ny mark som man gjorde på Saint Dymphna. Om den skivan var en uppdaterad Check Your Head - Beastie Boys eklektiska mästerverk från 1992 - så är Eye Contact på samma sätt en motsvarighet till uppföljaren Ill Comunication från 94. Mer fokuserad och väl genomförd, snarare än framlekt. Men samtidigt lite tråkigare just därför.