Vägen till lycka heter isolering

Frida Hyvönen kommer gående längs vägen i svart kappa och mössa med öronlappar. Hon är lång och parant, som en äldre tant fast hon bara är 30 år. De svarta snörskorna är nya, en illgrön prislapp sitter fortfarande kvar under skon. Vi är i Bygdsiljum, ett par mil norr om Skellefteå. Här har Frida Hyvönen sitt hus sedan drygt ett år. Det är här som Frida växt upp och konditoriet vi går till hade en gång en stor trädgård med apor och påfåglar. - Det var alltid något med de där påfåglarna. De flög upp i kyrktornet eller förstörde folks frisyrer. Inte mycket är som det en gång var. Westmans konditori har renoverats många gånger sedan dess och nya ägare står för kaffet. - Du ser här på skeden att initialerna i alla fall står kvar, säger Frida Hyvönen. Egen replokal
Det är i huset i näraliggande byn Flarken som Frida Hyvönen skrivit sin nya skiva Silence is wild. Där finns ett rosa kök, ett arbetsrum med kartor och andra gubbiga detaljer och snart också en replokal. - Det var inte så att jag hade en längtan tillbaka eller en vilja att slå mig ned någonstans. Jag har alltid tittat på hus överallt i världen där jag varit på turné. Jag kommer inte ihåg om det var på Blocket eller Hemnet som jag hittade mitt hus men när jag var hemma över jul så for vi och tittade på det. Jag blev helt kär, det var så gulligt! Huset, byggt på 1930-talet, ligger mitt i samhället alldeles bredvid ett kapell. - Det var en sådan svindlande tanke, jag kan köpa ett hus! Som musiker har man ju aldrig några pengar. Nu har jag utrymme till mina stora instrument och kan spela flygel mitt i natten. Det var mäktigt att ha ett hus för att kunna jobba, för det är typ det enda jag gör. Jag har inget annat liv att tala om. Jag jobbar, reser runt och spelar. Föder extrem livsstil
Det som annars varit ouppnåeligt har blivit tillgängligt och möjligt i och med mer plats. - Det är skönt att inte bli störd, jag har kunnat skapa en ganska extrem livsstil och fasta rutiner. Det var jobbigt första veckan när jag flyttade in. Nu skulle det bli av liksom. Och så slutade jag röka i samma veva. Det dröjde inte länge innan hon kunde börja skörda frukterna av den nya arbetsmiljön, förlösningen låg nära. - Man blir lite knäpp av att vara ensam. Men efter att jag hållit på i ett par veckor vaknade jag varje morgon och hade huvudet fullt av idéer. Då satte jag mig bara och skrev och så var det kul. Det har jag inte varit med om förut. Jag kan nog tänka mig att jag kommer att skriva fler skivor i Flarken. Det där med att bli lite knäpp är bara något hon varit tvungen att hacka i sig. - För att kunna hålla på med det jag gör så har jag varit tvungen att acceptera att jag måste vara lite galen. Det kan nästan vara något bra även om det är jobbigt. Det är priset man betalar, det finns inget safe med det. Det är jobbigt, mycket press. Jag hamnar i svackor och då måste jag stanna kvar i ifrågasättandet och känna på det, mer än att försöka lösa det med att gå en kurs. Man blir en knasboll. En balansgång
Det finns inga planer på att bo i huset för jämnan. - Det är jag lite rädd för, jag tror att jag skulle kunna tappa energin av det. När man är omringad av folk som lever med hus och trädgård så blir det vad man pratar om med sina grannar. Det är så klart trevligt och trivsamt men det får inte bli för mycket. Jag misstänker att trädgårdsskötsel skulle kunna bli en stor passion för mig. Det vill jag inte! Utöver flera medmusiker har Frida Hyvönen samarbetat med Jari Haapalainen, demonproducenten från Luleå och Bear Quartet-medlem. - Vi känner en stor ömsesidig respekt för varandra, vi jobbade ju ihop också på min första skiva. Han förstod ganska snabbt hur jag ville att det skulle låta. Det är klart att vi hade våra duster, men det avgörs ganska enkelt av att det faktiskt är min skiva. Jari är en oerhör mjuk och lyhörd person. Skivan spelades in i Atlantis-studion i Stockholm, långt från stillheten i Flarken. Efter månader i huset, mycket fika med grannarna, en hjälpte henne att såga ned ett träd, och introvert arbete så längtar Frida Hyvönen äntligen ut igen. Ut för att spela och träffa människor. - Då var jag så himla less efter senaste turnén. Jag längtade verkligen efter att få vara ensam. Till slut måste man bara skärma av för att kunna spara energi. Nu känns det kul igen.

Vägen till lycka heter isolering

Frida Hyvönen är klar med sin andra skiva Silence is wild. Hon längtar till scenen efter månader som självvalt isolerad i ett hus utanför Skellefteå.