Stian Hole är norsk grafisk formgivare och barnboksförfattare. Hans böcker om pojken Herman, illustrerade i en speciell collageteknik bearbetad i Photoshop, har fått stor uppmärksamhet. Hermans sommar och Herman och eldsvådan
belönades med fler priser både hemma i Norge och
internationellt och utsågs till nordiska barnboksklassiker så fort de såg dagens ljus. Den tredje bilderboken om Herman, Hermans
hemlighet, har samma magiska collageteknik och är i mina ögon berättelsens om naturens strikta regler - splittringen mellan gott och ont.
Hanna och Johanna är tvillingar. Så lika de är, viskar folk. Tycker inte jag, tänker Herman. Nej, systrarna är inte lika, inte till sinnelag. Där den ena är ljus och oskyldig, är den andra mörk och aningen fördärvad och är tillsammans med värstingen från de tidigare böckerna, han som fick makt över Herman eftersom han inte hade någon etik som hejdade honom. Här skjuter han småfåglar med slangbella och hänger dem som troféer på cykelstyret inför en imponerad Hanna.
Skogen står ömsom svart av hemligheter, ömsom vitsippsgrann. Herman och Johanna utforskar den och rymden och leker astronauter. "Hallå, jorden! Det här är kamrat Jurij Gagarin. Jag kan inte se någon Gud häruppe." "Det är nog för att du inte vet vad du ska titta efter", säger Johanna, markkontrollören. De håller händer sittande på en berghäll med fötterna i näckrosdammen och bekänner sin rädsla för vuxenblivandet. Just den bilden, där närhet och förtroende står i förgrunden, är bedövande vacker men samtidigt ödslig. Vemodet finns i färgskalan och det finns i ögonen. Mest Hermans, som för övrigt är den ende i böckerna som ser normal ut. Alla andra har antingen uppförstorade, hotfulla ögon, som om de tillhörde drömmarnas vrängda värld, eller gåpåiga, som om de ännu inte förstått att man inte dröjer för länge i någon annans blick. Medan Herman kisar, tittar bort, är mer introvert. Kanske författaren själv som barn och person?
En kyla, en tyngd. Någonting ställer sig i vägen för ljuset i Stian Holes bilder. Samtidigt har de en dragningskraft som mellan polerna på en magnet. Här pågår Hermans, vårt eget och andras drama, det som vi anstränger oss så mycket för att förstå.