Nötknäpparen
Av: Libretto:Musik:Koreografi:Konstnärlig ledare:Det är julfest hos den förmögna tyska familjen Stahlbaum. Barnen Masha och France är spända inför julklappsutdelningen. En av gästerna är barnens onkel Drosselmeier, en klock- och dockmakare. Han underhåller på julfesten med en marionetteater och överlämnar en nötknäppare i form av en stilig soldat till Masha. Frans får ett träsvärd och sällskapet fortsätter att underhålla sig med dans.
Det är upptakten till baletten Nötknäpparen som blivit omåttligt populär och ges vid juletid i mer än 200 versioner världen över. Baletten hade urpremiär i St Petersburg 1982 med libretto av Marius Petipa, koreografi av Lev Ivanov och musik av Pjotr Tjajkovskij. Sedan dess har baletten uppförts i många olika varianter eftersom koreografer anses kunna behandla temat fritt.
När Ryska baletten från
St Petersburg gästar Luleå är det en klassisk uppsättning publiken erbjuds i två akter. Och visst levererar de på klassiskt ryskt maner. Det är vackert, förförande och väl koreograferat. Inte överraskande, men välgjort. Snöflingornas dans är klassisk balett i sitt mest traditionella utförande. Drömlikt och subtilt.
Tyvärr känns scenen för liten för dansarnas kapacitet. Många av främst första aktens danser kräver många dansare på scenen samtidigt och då blir det trångt, för trångt för att ge uppförandet riktig rättvisa.
Det är först när råttorna gör entré som scenbilden öppnas och det blir luft i dansen. Och när prinsen gör entré, gestaltad av Oleg Horytkin, börjar det för första gången bränna till, innan har det främst känts som en väl utförd transportsträcka. Vacker ja, men utan nerv.
I akt två tar detta uppförande av Nötknäpparen fart, till viss del för att färre dansare är på scenen samtidigt, men främst på grund av att uppsättningens stjärnor får blomma i denna akt. Masha gestaltad av Evgenia Rovnaya och Oleg Horytkin övertygar i sin pas de deux i Sockerfeens dans . Kanske inte som de absolut största stjärnorna i världen, men ett stabilt, vackert och transparant utförande väl värd de applåder som följde.
Överlag är Nötknäpparen en söt historia, en vacker julsaga, som är svår att motstå. Det är bara att hoppas att de politiska intentionerna om ett Dansens hus, en institution för dansen i länet, blir verklighet. Då kanske även publiken i Norrbotten kan få se en klassisk balett uppföras med levande musik från orkesterdike och på en större scen, dimensionerad för stora danssällskap. Det är Tjajkovskijs musik och en balett som Nötknäpparen värd.