Väckelsens alla sidor

I många avseenden har man lyckats, dock inte i allt, ämnet är allt för vidsträckt. Som helhet är detta den mest läsvärda årsboken på årtionden. Väckelserna, individuell kristen omvändelse som till exempel kunde beröra många människor i en by, spridas från by till by, eller beröra många i en årskull i en stad, kan i stort tidsbestämmas till 1860-1960. I varje enskild väckelse utvecklades ett märkligt samspel mellan individen och kollektivet. Väckelser kunde rulla fram som havsvågor, den enskilda församlingen försökte både utlösa dem och fånga upp dem. De var samtidigt både tillstånd och handling. Väckelsernas främsta mylla var knappast statskyrkans församlingar, ta till exempel Nederluleå eller Nederkalix församlingar. Däremot var en stor andel av de väckta enskilda individerna medlemmar i statskyrkan. De dominerande inomkyrkliga väckelsesamfunden var Evangeliska Fosterlandsstiftelsen och laestadianer. Den förstnämnda dominerade i kustbandet, särskilt söder om Kalix, och de sistnämnda hade sitt kärnområde i Tornedalen. Bland de samfund som stod fria från statskyrkan var Missionsförbundet, baptisterna och pingstvännerna de största. Väckelserörelserna som fenomen har många rottrådar. En går att finna i läsartraditionen och i den separatistiska traditionen. Folklig opposition mot kyrklig förändring som vi ser under tidigt 1800-tal kunde vara starkt traditionell och till sin art närmast bokstavstroende. Protesterna mot nya kyrkohandböcker ("nöiböckren"), mot nya dopritualer, mot att den gängse djävulsutdrivningen tonades ned, var präglad av fasthållande vid det förgångna. Det som var radikalt var att man satte sig upp mot statskyrkans andliga företräde. Kravet på rätten att själv tolka "Ordet", det vill säga Bibeln, var rent av revolutionärt. Konservativ i sak, radikal i handling, historien söker sig ibland förunderliga vägar. Väckelserna fick masspridning när de fick organisatorisk stadga genom de många samfund som grundades under andra halvan av 1800-talet och under tidigt 1900-tal. Kristendomen som lära kombinerades då i Sverige med folkrörelsevågen. Nya kristna samfund och nykterhetsorganisationer, alla byggda på demokratisk bas, band samman sociala rörelser med ideella rörelser. Som exempel i historien på lyckad samhällsomvandling är det närmast unikt. Om allt detta vittnar Norrbotten 2008. Variationerna på hur det gick till är många, lokala influenser tilläts spela stor roll. Den kristna väckelsen genomsyrade individen och fick alltså för de flesta berörda en livsavgörande betydelse. Efter 1960 började många av de en gång så livaktiga kristna samfunden förlora sin nyskapande kraft. Visserligen dröjde det ytterligare något årtionde innan det stora medlemsraset kom. Medlemmarna dog, bokstavligt talat, och få nyrekryterades. Missionshus har sålts och blivit hyreshus eller privatbostäder och samfund har fusionerats. De missionshus som det in på 1960-talet stod en strålglans av aktivitet kring, de blev efter 1990 tillbommade, med stumma fönster och igenvuxna grusinfarter. Inga skosulor trampade där längre. Fortfarande kan man då och då läsa en mäklarannons, för år 2008 från till exempel Råneå, Alvik, Avan och Sundom. Den självuppoffrande idealitet som var livsluften hos de fria samfunden kan fortfarande uträtta underverk, men numer är det glest mellan dem. Det ska i alla fall nämnas att den västlaestadianska församlingen på Hertsön utanför Luleå invigde nytt kapell 2005 och att Luleå Fridsförbund invigde nytt bönhus på Örnäset våren 2008. Men hur många svalor krävs det för att göra en sommar? Norrbotten 2008 är en betagande läsupplevelse.

Väckelsens alla sidor

Väckelsernas tid var mäktig. Norrbottens museums årsbok 2008 har försökt fånga fenomenet.