Väck läslusten hos din bebis

Ulla Rhedin i Småbarnsbilderboken: Bilderboken som dörröppnare till kulturen ur Bilderbokens hemligheter. Först ligger de i magen ? länge. Så kommer de ut, allt blir förvirrat, dag och natt en röra, föräldraledig ska man skapa en struktur. Men precis när allt är under kontroll börjar plötsligt de där småskruttarna vilja göra något annat än sova och äta. Själv tog jag till boken ? en av mina allra bästa leksaker och magiska kompisar. Det fick bli vad vi hade, Olle fotograferar. Och det funkade. Min bebis, sådär en tio månader gammal, gillade att läsa. Det gjorde också den en vecka gamla pojken från Melbourne i Australien som Mem Fox, expert på läsutveckling, berättar om i sin bok Läsa högt. Vid tre månaders ålder hade han redan fattat att när föräldrarna gjorde en liten läspaus skulle man vända sidan och började dessutom välja en favoritbok. Tänk! Läsa för bebisar i grupp Annette Kohkoinen, som bland annat är litteraturpedagog i Umeå, har liknande erfarenheter av att läsa med riktigt små barn. Hon har dessutom läst för dem i grupp. Hur får man en sådan idé?  ? Det är inte så jätteutbrett att läsa för små barn i grupp. Vi hade pratat lite grand om det på länsbiblioteket där jag jobbat med olika projekt, jag och konsulenten Gunilla Brinck, berättar Annette Kohkoinen.  ? På en film från Stockholms stadsbibliotek kan man se en liten snutt där man läser för bebisar. Nu när jag var på golvet ville jag passa på och prova. Det var en utmaning, jag ville se om det funkade, om jag kunde få barnen att lyssna. På golvet var biblioteksfilialen på Grubbe i Umeå där hon arbetade deltid som litteraturpedagog hösten 2004. Man kallade det Babybokprat direkt till din baby. Gruppen om sex bebisar med förälder samlades på morgonen när biblioteket var stängt. De yngsta var fem månader när man började och gruppen träffades fem gånger.  ? De behöver inte kunna sitta men det är lite bra om åtminstone nacken är stadig, säger Annette Kohkoinen och skrattar. I motsats till kvinnan från Stockholms stadsbibliotek bestämde hon sig tidigt för att inte läsa på ett sätt som liknande sång. Hon valde böcker där bilderna hade starka kontraster, bland annat Barnens konstbok, och något som skulle bli just en favorit; Muu, säger kon av Dick Bruna.  ? När man ska läsa i grupp är det en nackdel att många bilderböcker är så små, säger hon. Valet av bok är viktigt Viktigaste för valet av bok är dock något annat än storleken ? böckerna ska vara fantasieggande. I alla fall för Annette Kohkoinen eftersom det är sånt hon gillar själv. Och just det är hur viktigt som helst när man ska läsa högt; att välja böcker som man själv gillar. Det är då det helt säkert en ?jättebra bok? som Mem Fox säger. Prova dig fram uppmanar hon, läs högt och smaka på språket. Annette Kohkoinen upptäckte att barnen gillade att man tog samma bok varje gång, att bilderna mycket riktigt var viktiga men att bebisarna även tog till sig själva texten och dess rytm. Bebisarna förstod också snabbt att skilja på läsning och vanligt tal: när läsningen började slutade de jollra. Väcka läslusten För Annette Kohkoinen är poängen med att läsa för bebisar självklar.  ? Jag vill väcka lust till läsandet. Det är mitt absoluta syfte, sedan får man andra saker på köpet. Viktigt har därför varit att göra det enkelt, inte så märkvärdigt som hon säger och visa att läsa är något som alla kan göra och på sitt sätt. I grupp får barnen dessutom känna samhörighet med andra, kontakt med en annan vuxen person och en gemensam läsupplevelse. Att barnen inte skulle ha något utbyte av varandra när de är så små tror hon inte ett dugg på. Hon avvisar också tanken på att det skulle vara stressande att delta i babybokprat.  ? Det här är det absolut roligaste jag har gjort inom litteraturpedagogiken. Babybokpratet var en lugn stund, en form av meditation. Upprepningarna, vi började till exempel alltid med musik, var skönt för de vuxna. Det var snarast motsatsen till stress. När jag läser beskrivningen av dagens nyblivna föräldrageneration i första kapitlet av Knattetimmen kommer jag att tänka på Annette Kohkoinens beskrivning. Dagisbarn som 1970- och 1980-talisterna är blev de tidigt vana vid att vara en del av en grupp och för dem kan det vara jättetufft att bli ensam med en bebis hela dagarna. Att då kunna gå till bibblan med sitt barn måste vara skönt. Läsandet med små barn är förstås lite speciellt. Ulla Rhedin, doktor i litteratuvetenskap, kallar det för lek eller ett muntligt förstadium till högläsning i en av uppsatserna i sin bok Bilderbokens hemligheter. Själv vill jag kalla det att läsa och iscensätta. Annette Kohkoinen jämför det mer med att berätta, men betonar boken och att det inte bara handlar om två- utan trevägskommunikation om man läser i grupp. Mem Fox i sin tur har sina uttryck om läsningens väsen. Gemensamt tror vi alla på idén om att läsa med småskruttar. Prova du med.