Utvisningen av romer - en skam för Europa

Den italienske författaren Antonio Tabucchi skäms, säger han. Skäms över Frankrikes beslut att deportera romer ur landet. Och över det övriga Europas tystnad.

BEKYMRAD. Antonio Tabucchi är djupt bekymrad över främlingsfientligheten i Europa, som just nu riktas mot romer. "Det vore mycket bättre om vi var rädda för atombomben, för cancer och miljöförstöring. Men det är mycket enklare att kanalisera rädslan mot den här folkgruppen", säger han.

BEKYMRAD. Antonio Tabucchi är djupt bekymrad över främlingsfientligheten i Europa, som just nu riktas mot romer. "Det vore mycket bättre om vi var rädda för atombomben, för cancer och miljöförstöring. Men det är mycket enklare att kanalisera rädslan mot den här folkgruppen", säger han.

Foto: Anders Wiklund/Scanpix

Kultur och Nöje2010-09-10 06:00
- Vi känner igen den här historien nu. 1940 förflyttade Himmler judar till olika läger som om de var säckar med potatis. Det här är en skam för Europa. Och det känns nästan förnedrande att behöva göra den jämförelsen för att politikerna ska förstå. Han har kommit till Sverige för att tala om den lilla novellsamlingen Beato An- gelicos flygande varelser och vill egentligen inte alls diskutera politik. Antonio Tabucchi har gjort sig känd som en frispråkig intellektuell som inte tvekar att ta ställning i brännande frågor - men upplever det som aningen tröttsamt att hela tiden få frågor om Berlusconis Italien. Vissa ämnen går dock inte att förbigå med tystnad. Tabucchi är en kosmopolit som delar sin tid mellan den lilla italienska byn Vecchiano, Lissabon och Paris. Djupt upprörd
Han är djupt upprörd över händelserna i Frankrike, där regeringen beslutat att deportera drygt tusen romer och resande till Bulgarien och Rumänien. Den italienske författaren har länge varit engagerad i romernas situation. Redan för elva år sedan skrev han boken Gli zingari e il rinascimento (ungefär "Zigenarna och renässansen") som utgick från hur illa östeuropeiska romer behandlades i Italien. Vägrat ta till vapen
- Många kom från det forna Jugoslavien och hade flytt till Italien. Jag tycker att de skulle ha fått status som flyktingar. Romer har alltid vägrat att ta till vapen, de är pacifister till naturen och har aldrig stridit under någon flagga. De är europeiska medborgare, vi kan inte bara kasta dem i soptunnan. Antonio Tabucchis ord väger tungt i intellektuella kretsar. Men hans namn dyker inte bara upp i Nobelprisspekulationer, på 1990-talet fick han ett brett genomslag med romanen Påstår Pereira som också filmades med Marcello Mastroianni i en av huvudrollerna. Härom veckan bad tidningen Le Monde honom att skriva en artikel om Nicolas Sarkozys beslut att avvisa romerna. Det resulterade i en rejäl sågning av den franska politiken. - Ministrarna borde kunna lösa de här problemen, det är därför vi har valt dem. Det är bara att sätta i gång, det är inte så svårt, säger han nu bestämt. Skrivandets vedermödor
Kanske kan man säga att intervjun består av två delar - en där Tabucchi uttalar sig skarpt i en brännande samtidsfråga, en annan där han talar med mild ironi om skrivandet och dess vedermödor. Samtidigt har det korta mötet vissa likheter med författarens böcker, där det ena inte utesluter det andra. Påstår Pereira utspelas till exempel med diktaturens Portugal som fond, men läsaren tillåts, trots de dystra omständigheterna, att le åt huvudpersonen, den överviktige kulturredaktören Pereira som skriver dödsrunor om berömda författare i förväg. - Man kan säga så här att melankolin är en liten sjukdom och ironin är en liten aspirin, säger Antonio Tabucchi. - Många gånger är vi väldigt oförberedda inför de dramatiska situationer som vi utsätts för. Det är väldigt få människor som har den hårdhet och cynism som krävs för att klara vissa saker. När verkligheten blir alltför svart står vi handfallna. Det kan man också skratta och le åt. Brev till de döda
Beato Angelicos flygande varelser, som nu ges ut i svensk översättning av italienska kulturinstitutet i Stockholm, har några år på nacken, men ligger fortfarande Antonio Tabucchi nära om hjärtat. Berättelserna är korta, ofta rätt absurda. De beskriver hur märkliga bevingade varelser inspirerar renässansmålaren Fra Angelico till hans änglamålningar, innehåller brev till de döda, från de döda. Själv beskriver han dem som delvis ofullbordade, som "bakgrundssorl" som förvandlats till skrift. - Det kan göra lite ont att lämna en text ofullbordad. Men den ofullbordade texten behåller i alla fall ett mysterium mer än de fullbordade texterna har, säger han.
Antonio Tabucchi Född: 1943 i Italien. Bor: I Vecchiano i Italien, Paris i Frankrike och Lissabon i Portugal. Blev tidigt: Förälskad i den portugisiske författaren Fernando Pessoas verk. Lärde sig portugisiska och blev senare professor i det portugisiska språket och litteraturen. Var under några år chef för det italienska kulturinstitutet i Lissabon. Har skrivit: En mängd böcker som översatts till minst 18 språk. Bland dem märks Piazza d’Italia som kom 1975, Indisk nocturne, Små missförstånd utan betydelse, Påstår Pereira och Tristano dör. Senaste boken Il tempo invecchia in fretta som kom förra året fick priset Premio Internazionale Frontiere-Biamonti. Ges ut i Sverige: Tidigare gavs Antonio Tabucchis böcker ut av Wahlström & Widstrand. Den här gången är det italienska kulturinstitutet som ger ut hans bok. Beato Angelicos flygande varelser ingår i en serie med italiensk litteratur som fått namnet Cartaditalia. Tanken är att försöka lyfta den italienska litteraturen, trots de svenska bokförlagens ointresse för böcker från andra språkområden än det anglosaxiska. Andra författare som ingår i serien är Pier Paolo Pasolini och Claudio Magris.
Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!