Karl Oskar och Kristina ligger som en heltäckande matta över historien om verklighetens utvandrare. När författaren Lennart Pehrson går till botten med den svenska emigrationen lyfter han i stället fram befriade pigor och misslyckade kolonisatörer.
- Jag vill inte säga att jag går emot Moberg, men det finns mer att berätta, säger Lennart Pehrson lågmält.
I sin avhandling Mobergland drev Jens Liljestrand tesen att utvandrareposet handlar mer om Mobergs egen frihetstörst och Sverigekritik än om de djärva som verkligen bröt upp hundra år tidigare.
I Lennart Pehrsons Den nya världen finns astrakanäpplet inte med annat än i förordet. Desto större utrymme får ramboäpplet. Jo, Sylvester Stallones ärrade Vietnamkrigare döptes efter ett från början svenskt äpple namngivet efter Ramberget på Hisingen i Göteborg.
Den svenske utvandraren Peter Gunnarsson hade med sig kärnorna i en liten ask när han 1640 kom till Amerika som en av de alla första svenska invandrarna.
Trehundra år senare fick författaren David Morrell inspiration från just ramboäpplet när han letade namn till sin blivande Hollywoodhjälte.
För Lennart Pehrson vann historien trovärdighet när han upptäckte att Pehr Kalm, Linnés lärjunge, redan på 1700-talet talade med den svenske utvandrarens barnbarn som kunde berätta om äppelkärnornas resa.
Historien är talande för Lennart Pehrsons inställning. Det nya världen är den första delen i hans populärhistoriska trilogi om den svenska utvandringen.
Men den som väntar sig rörande skildringar av lutfiskkramare i tredje eller fjärde generationen blir besvikna. I den första boken kommer han knappt ens fram till den stora emigrationsvågen men inte heller när den skildras på allvar, i bok två och tre, blir perspektivet det nostalgiska.
- Vi svenskar vill gärna se att det här svenska arvet lever kvar, att svenskarna som kom till Amerika har lyckats, men den viktiga lärdomen är att de blev amerikaner. Det här är en story om integration, och det finns något hoppfullt i det.
Det var när han fick erbjudandet om att skriva tre böcker i stället för en som Lennart Pehrson kände att han hade chansen att göra något nytt, om inte genom historisk forskning så genom att sätta in den svenska utvandringen i en berättelse som också handlar om USA:s tillblivelse, och i förlängningen även om dagens invandring till Sverige.
I grunden luttrad USA-korrespondent och dokumentärförfattare har han den här gången nästan uteslutande jobbat med historiska källor i bibliotek.
Lennart Pehrson berättar om utvandrarna som lämnade Sverige inte enbart på grund av svält, utan också för att de kände sig kringskurna av det rigida svenska klassamhället.
- Det är inget avslöjande direkt, men Sverige var mer bakåtsträvande än vad jag trodde. Det var väl det som fick de unga kvinnor som jobbade som pigor att bryta upp, de var tjänstehjon, det var kanske inte slaveri men för dem blev det här verkligen en möjlighet.
De befriade pigorna får sitt eget kapitel i bok två, som kommer i höst och handlar om Chicago. Inte förrän i tredje boken beskriver Lennart Pehrson ankomstprocedurerna på Ellis Island, och ett USA där rasbiologiska idéer nu fått fäste.
Men allra först handlar det om det nya landet där svenskarna misslyckas både som ärelystna kolonisatörer och slavhandlare på 1600- och 1700-talen.
- Amerikanska historiker jag talat med har undrat över varför det här inte är mer känt i Sverige? De har intrycket av att det är något vi inte vill ta i, att det strider mot vår självbild.